Haromdagen fragade jag Malva om hon skulle vilja aka till Romme eller liknande nagon dag under Sverigebesoket men hon svarade nej. Jag fragade varfor innan jag sjalv kom pa svaret.
Forra aret akte jag, Malva, Sara (Strom), Petta och kusin Oskar till Romme for att avnjuta en dag i snon. Pa bussen dit forklarade jag med illa dold stolthet i rosten for Malva att jag ar valdigt snabb pa att aka slalom, sa hon skulle inte misstrosta nar hon stakade sig ner for backarna medan jag flog forbi i varsta skidproffsstilen (var jag hade fatt idén om att jag ar bra pa slalom vet jag faktiskt inte, for jag hade kanske akt 6 ganger sammanlagt i mitt liv innan denna resa).
Vi hyrde skidor och akte upp i liften. Jag borjade sjalvsakert aka ner for backen, med stora svangar. Jag njot av att kanna mig ganska sa bra och hoppades att Malva skulle beundra min storslagna akning. Alltsa akte jag lugnt ett par meter innan jag stordes av nagot som kom flygande forbi mig i en alldeles for hog hastighet. "Vad drygt det ar med barn som inte kan aka slalom utan bara kor stortlopp nedfor backarna" tankte jag irriterat. Problemet var att det inte var nagot barn. Det var Malva. Hon var helt galen. Jag overdriver inte det minsta nar jag sager att jag var ganska saker pa att hon nagon gang under dagen skulle do, eller i alla fall skada sig allvarligt. Hon var som nagot hamtat ur en komedi. Ordet kontroll hade hon tydligen inte lart sig. Det var liksom som att hon stallde sig pa skidorna, lat de glida nagra meter och sedan inte kunde gora nagot annat an be for livet nar det kom ett 90-gradigt stup. Hade man tagit ett narbildsfoto pa henne i mitten av en av dessa risk-for-livet-stortloppssessioner hade hennes ansikte sakert varit typ en meter brett eftersom kinderna maste ha flaxat sa mycket.
Hon blev inte skadad den har dagen, men jag kan gott och val forsta varfor hon inte ar sa sugen pa att aka slalom igen. Jag menar, det skulle ungefar vara samma sak som att vara sugen pa att hoppa i ett badkar med 10 pirayor i. Man kan ju ha mirakulos tur och overleva, men chanserna ar inte sa valdigt stora.
onsdag 19 december 2007
lördag 15 december 2007
Humor
sofia dice:
hej kompis
Malva i Malaga dice:
heeej! det var langesen!!
sofia dice:
ja, verkligen!
sofia dice:
vad har du for dig nu for tiden?
Malva i Malaga dice:
hm.. inte sa mycket. lever ett sjukt nice partyliv i malaga bara.. du da?
sofia dice:
men shit!
sofia dice:
jag med ju!
sofia dice:
alltsa, sjuuukt
sofia dice:
vilket javla sammantraffande
Malva i Malaga dice:
whaaaaat?! vi borde totally hook up!
sofia dice:
alltsa latt!
sofia dice:
party party!
sofia dice:
var burkar du parta da?
sofia dice:
sjalv hanger jag mest pa ett stalle som heter Marcos Zapata
Malva i Malaga dice:
alltsa sjaaaaaauuuuk! jag med!
sofia dice:
alltsa herrejavlarminskaparetypvaaaarstagrejenjuuuuuuuuu
Malva i Malaga dice:
feeting
sofia dice:
fetaste fetingen
Malva i Malaga dice:
fett fetast feting
sofia dice:
du ar min kompis.
Malva i Malaga dice:
du ar min med..
Malva i Malaga dice:
kompis.
hej kompis
Malva i Malaga dice:
heeej! det var langesen!!
sofia dice:
ja, verkligen!
sofia dice:
vad har du for dig nu for tiden?
Malva i Malaga dice:
hm.. inte sa mycket. lever ett sjukt nice partyliv i malaga bara.. du da?
sofia dice:
men shit!
sofia dice:
jag med ju!
sofia dice:
alltsa, sjuuukt
sofia dice:
vilket javla sammantraffande
Malva i Malaga dice:
whaaaaat?! vi borde totally hook up!
sofia dice:
alltsa latt!
sofia dice:
party party!
sofia dice:
var burkar du parta da?
sofia dice:
sjalv hanger jag mest pa ett stalle som heter Marcos Zapata
Malva i Malaga dice:
alltsa sjaaaaaauuuuk! jag med!
sofia dice:
alltsa herrejavlarminskaparetypvaaaarstagrejenjuuuuuuuuu
Malva i Malaga dice:
feeting
sofia dice:
fetaste fetingen
Malva i Malaga dice:
fett fetast feting
sofia dice:
du ar min kompis.
Malva i Malaga dice:
du ar min med..
Malva i Malaga dice:
kompis.
torsdag 13 december 2007
Tristess (vi sitter i nastan i samma bat Sara)
Skolan borjar bli ohyggligt trakig. Jag trodde att det skulle vara roligare och lattare nar man bara har ett amne att halla reda pa men det blir bara otroligt trakigt. Grammatiken ar okej for da far man i alla fall gora ovningar som fordriver tiden, men konversationstimmarna ar plagsamma.
Allt vi gor ar att lyssna pa Yosuki. Han kommer fran Japan och ar valdigt duktig pa att prata spanska, men han verkar inte tanka pa annat an sitt universitet, for det ar det enda han pratar om. Hela tiden. Konstant. Oavbrutet. Om nagon skulle komma in pa var lektion medan Yosuki pratar om sitt universitet skulle de antagligen tro att vi holl pa med nagon slags japansk avslappningsovning, for dar sitter alla och kampar for livet med att halla sig vakna. Ogonen faller ihop allt som oftast och det hander att man nickar till lite. Inte ens nar Yosuki sager lalo istallet for raro orkar man dra pa munnen.
For ovrigt har vi fatt en ny kille i var klass. Han heter Benjamin och kommer fran Tyskland. Han ar 21 ar gammal, ser ut som 15, ar otackt lik Eric Heinisch (sa lik att Malva for nagra dagar sen fragade mig om inte familjen Heinisch harstammar fran Tyskland, da kanske de ar slakt pa riktigt, fast vi kom overens om att det nog ar Tjeckien de harstammar ifran. Ni som vet och laser detta, upplys oss ar ni snalla!) och pratar med extrem basrost. Nar han borjade var skolan lite rolig igen. I typ fem minuter.
6 dagar kvar i skolan. Och sen nagra fler efter jul, men de orkar vi inte tanka pa annu.
Allt vi gor ar att lyssna pa Yosuki. Han kommer fran Japan och ar valdigt duktig pa att prata spanska, men han verkar inte tanka pa annat an sitt universitet, for det ar det enda han pratar om. Hela tiden. Konstant. Oavbrutet. Om nagon skulle komma in pa var lektion medan Yosuki pratar om sitt universitet skulle de antagligen tro att vi holl pa med nagon slags japansk avslappningsovning, for dar sitter alla och kampar for livet med att halla sig vakna. Ogonen faller ihop allt som oftast och det hander att man nickar till lite. Inte ens nar Yosuki sager lalo istallet for raro orkar man dra pa munnen.
For ovrigt har vi fatt en ny kille i var klass. Han heter Benjamin och kommer fran Tyskland. Han ar 21 ar gammal, ser ut som 15, ar otackt lik Eric Heinisch (sa lik att Malva for nagra dagar sen fragade mig om inte familjen Heinisch harstammar fran Tyskland, da kanske de ar slakt pa riktigt, fast vi kom overens om att det nog ar Tjeckien de harstammar ifran. Ni som vet och laser detta, upplys oss ar ni snalla!) och pratar med extrem basrost. Nar han borjade var skolan lite rolig igen. I typ fem minuter.
6 dagar kvar i skolan. Och sen nagra fler efter jul, men de orkar vi inte tanka pa annu.
måndag 10 december 2007
Skumt.
En grej som ar skum har borta ar att spanjorer inte forstar vara ID-kort. De forstar inte vilket datum man ar fodd nar det star 19880704, sa man maste alltid forklara. Det ar skumt.
Det var bara det.
Det var bara det.
Langtan.
Det ar helt otroligt vad vi saknar Sverige just nu. Har ar det varmt och aven fast man vet hur mycket man avskyr svenska vintrar sa kan man knappt vanta tills man star dar och forfryser tarna av sig i tunna tygskor. Vi saknar hur det knastrar under fotterna nar man gar och hur det kliar overallt nar ens kalla kropp kommer in i varmen igen.
Vara rum, vara familjer, vara alskade vanner, Lennon och Mumsan (Linus kanske far vara med pa ett litet horn ocksa... Sofias katt Linus alltsa. Forlat manskliga Linus, men du ingick i alla fall i kategorin vanner). Bara det dar med att veta vad man ska saga om man rakar ga in i nagon pa stan.
Sa vi saknar det. Det ar lite sa att det gor ont i hjartat faktiskt.
Vara rum, vara familjer, vara alskade vanner, Lennon och Mumsan (Linus kanske far vara med pa ett litet horn ocksa... Sofias katt Linus alltsa. Forlat manskliga Linus, men du ingick i alla fall i kategorin vanner). Bara det dar med att veta vad man ska saga om man rakar ga in i nagon pa stan.
Sa vi saknar det. Det ar lite sa att det gor ont i hjartat faktiskt.
And another one
I brist pa annat att beratta om kor vi en till lista. Egentligen tror jag bara att det ar riktiga listnordar som orkar lasa igenom listor. Jag ar en listnord.
Hur tidigt stiger du upp? Malva gar upp fem over nio, Sofia kvart over, vilket resulterar i att vi alltid, ALLTID kommer forsent till skolan med minst tio minuter. Ingen dar bryr sig, sa vi sover vara extra tio minuter med gott samvete.
Vem/vilka vet mest om dig? Vi vet mest om varandra.
Gillar du att slåss? Malva ALSKAR att slass. Hon ar faktiskt otackt fortjust i att banka pa andra manniskor. Sofia gillar inte att slass for hon vinner aldrig
Vad ska du göra ikväll? Om TV-rummet ar ledigt, titta pa PasaPalabra och ata glass.
Har du utländska föräldrar? Nope, ingen av oss.
Var har du ont? Ingenstans, for ovanlighetens skull. Vi har ofta ont pa manga stallen.
Är du bra på att måla? Vara syskon fick konstnarsgenen.
Vem kramade du senast? Det var nog Linkan och Rickard nar de akte harifran.
Vad längtar du till? Vi langtar ihjal oss till Sverige, jul och framforallt Guitar Hero 3.
Bio eller promenad? Bio saklart. Orka rora pa sig.
Är du kittlig? Sofia ar extremt kittlig, Malva inte alls.
Rädd för insekter? Inte overdrivet sager Sofia, inte alls sager Malva.
Anser du att du är stark? Malva anser att hon ar starkast i varlden. Sofia har insett att hon ar ganska svag. Psykiskt ar vi typ SuperWoman.
Nämn något som gjorde dig glad igår: Malva var extremdeppig tills hon fick Kinder Bueno. Da blev hon lycklig. Sofia blev glad av att Malva blev glad (for hon ar en sadan god van)
Vad gjorde du kl 8 i morse? Malva sov, Sofia vaknade och blev lycklig over att hon fick sova en timme till.
Vad har du druckit idag? CocaCola.
Vad var det senaste du åt? Kinder Maxi.
Vad var det senaste du köpte? Mat pa SuperSol.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Attraktion vid forsta ogonkastet.
Favoritklädsel? Malva gillar t-shirts, Sofia gillar tights for det ar sa skont.
Vad gör dig glad just nu? Att det ar tolv dagar kvar tills vi aker hem.
Humör just nu: Happy.
Sommarplaner: Har ingen aning. Chilla.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Malva skulle valja att det vaxte pengar i hennes fickor. Flickan med guldbyxorna. Sofia skulle nog ta Hiros kraft i Heroes, kunna forflytta sig genom tid och rum. Fett vart.
Gillar du att sjunga? Ni som kanner Sofia behover val knappast fraga? Malva gillar att sjunga i duschen.
Vad längtar du mest efter just nu? GUITAR HERO. Och Sverige.
Yay. Det ar en kansla av frid som infinner sig efter att man har avslutat en lista.
Hur tidigt stiger du upp? Malva gar upp fem over nio, Sofia kvart over, vilket resulterar i att vi alltid, ALLTID kommer forsent till skolan med minst tio minuter. Ingen dar bryr sig, sa vi sover vara extra tio minuter med gott samvete.
Vem/vilka vet mest om dig? Vi vet mest om varandra.
Gillar du att slåss? Malva ALSKAR att slass. Hon ar faktiskt otackt fortjust i att banka pa andra manniskor. Sofia gillar inte att slass for hon vinner aldrig
Vad ska du göra ikväll? Om TV-rummet ar ledigt, titta pa PasaPalabra och ata glass.
Har du utländska föräldrar? Nope, ingen av oss.
Var har du ont? Ingenstans, for ovanlighetens skull. Vi har ofta ont pa manga stallen.
Är du bra på att måla? Vara syskon fick konstnarsgenen.
Vem kramade du senast? Det var nog Linkan och Rickard nar de akte harifran.
Vad längtar du till? Vi langtar ihjal oss till Sverige, jul och framforallt Guitar Hero 3.
Bio eller promenad? Bio saklart. Orka rora pa sig.
Är du kittlig? Sofia ar extremt kittlig, Malva inte alls.
Rädd för insekter? Inte overdrivet sager Sofia, inte alls sager Malva.
Anser du att du är stark? Malva anser att hon ar starkast i varlden. Sofia har insett att hon ar ganska svag. Psykiskt ar vi typ SuperWoman.
Nämn något som gjorde dig glad igår: Malva var extremdeppig tills hon fick Kinder Bueno. Da blev hon lycklig. Sofia blev glad av att Malva blev glad (for hon ar en sadan god van)
Vad gjorde du kl 8 i morse? Malva sov, Sofia vaknade och blev lycklig over att hon fick sova en timme till.
Vad har du druckit idag? CocaCola.
Vad var det senaste du åt? Kinder Maxi.
Vad var det senaste du köpte? Mat pa SuperSol.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Attraktion vid forsta ogonkastet.
Favoritklädsel? Malva gillar t-shirts, Sofia gillar tights for det ar sa skont.
Vad gör dig glad just nu? Att det ar tolv dagar kvar tills vi aker hem.
Humör just nu: Happy.
Sommarplaner: Har ingen aning. Chilla.
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Malva skulle valja att det vaxte pengar i hennes fickor. Flickan med guldbyxorna. Sofia skulle nog ta Hiros kraft i Heroes, kunna forflytta sig genom tid och rum. Fett vart.
Gillar du att sjunga? Ni som kanner Sofia behover val knappast fraga? Malva gillar att sjunga i duschen.
Vad längtar du mest efter just nu? GUITAR HERO. Och Sverige.
Yay. Det ar en kansla av frid som infinner sig efter att man har avslutat en lista.
lördag 8 december 2007
The day from hell
7:e december 2007. Dagen da Varlden bestamde sig for att den verkligen inte gillar mig och Malva. Allvarligt talat, jag vet inte riktigt vad vi gjorde for att fortjana en sadant vredesutbrott fran Varlden. Det maste ha varit nagot riktigt hemskt for Varlden var riktigt javla pissed off.
Dagen borjade med ett beslut att inte ga till skolan eftersom Malva madde illa. Kanske var det darfor Varlden bestamde sig for att straffa oss? For vi borde ju verkligen ga till skolan med tanke pa hur mycket pengar vi har lagt ner pa den har kursen. Men som det var nu kunde vi verkligen inte ta oss i kragen och tog alltsa en lang sovmorgon. Nar vi vaknade igen runt 12, kande vi oss piggare. Vi hangde i lagenheten och gjorde ingenting fram tills klockan 5 da vi bestamde oss for att ta en svang ner till internetcafét. Vi var glada och pigga (pa grund av den icke fortjanade sovmorgonen saklart) och vi skrattade och skuttade hela vagen ner i hissen (okej, det var kanske en liten overdrift, vi stod nog snarare och hangde mot vaggen i hissen, men jag kande att den har overdriften behovdes for att kontrasten mot vad som senare skulle ske skulle bli annu storre). Nar vi gick ut ur hissen kom vi pa att ingen av oss hade tankt pa att fraga den andra om hon hade nycklar med sig. I panik gravde vi igenom vara vaskor och nej, inga nycklar i syne. Var rumskompis var inte hemma sa vi kunde inte ga upp och hamta nycklarna. Okej, tankte vi, vi gar till internetcafét sa kanske rumskompisen har kommit tillbaka nar vi ar klara dar.
Alltsa borjade vi var vandring mot internetcafét, lite oroade men fortfarande ganska glada i hagen. Nar vi rundande hornet mot cafét sag vi till var forskrackelse att det var stangt. Detta var underligt, for internetcafét ar oppet ALLA dagar, sondagar och helgdagar ocksa, och detta var anda en vanlig fredag. Jaha, tankte vi, vad i helvete gor vi nu? Inte en chans att rumskompisen hade kommit tillbaka annu. Vi bestamde oss for att ga till skolan, for den ska vara oppen pa eftermiddagar, och fraga om de har en extranyckel till lagenheten. Skolan var (sjalvklart) stangd. Jaha, tankte vi for andra gangen, vad i helvete gor vi nu? Stan for lite mat (ingen av oss hade atit nagot pa hela dagen) tankte vi och gick till busshallsplatsen. Efter halva resan mumlar Malva fram att hon maste ga av. Hon hade drabbats av extrem aksjuka och satt ner i en halvtimme (ingen overdrift har) utan att det gick over. Till slut madde hon lite battre och vi kunde ta oss till Burger King for lite mat. Sedan akte vi hem igen och var lattade over att se att ytterdorren till vart lagenhetshus var oppen. Han som vi tror ar var hyresvard var dar och vi fragade honom om han hade nycklar till var lagenhet. Saklart hade han inte det. Nehepp. Vi akte upp i hissen och ringde till slut pa var dorr. Ingen hemma. Saklart. Och vi hade inte hennes nummer. Saklart. Vi satte oss ned utanfor lagenheten och tankte igenom vara alternativ.
1. Sitta utanfor lagenheten och vanta tills rumskompisen kommer hem (antagligen ramlar hon val in runt 7 pa morgonen efter en utekvall)
2. Bryta oss in (vi forsokte men vara inbrottsskills var inte de basta)
3. Skicka ett sms till den enda personen i min kontaktlista i mobilen som skulle kunna veta var rumskompisen haller hus (det gjorde vi men han svarade inte, den javeln.)
4. Sova pa vandrarhem.
Det fjarde alternativet verkade vara det enda mojliga och darfor tog vi vart pick och pack (det var inte mycket, min minimala vaska innehallande planbok och mobil och Malvas ganska stora vaska innehallande tuggummin, planboken hade hon saklart glomt i lagenheten) och borjade ga.
Det var storm ute och jag kommer aldrig glomma hur vi i motvind kampade oss upp for backen mot det vandrarhem dar Linus bodde under sin vistelse har. Det var kyligt och varken jag eller Malva hade jackor pa oss.
Trotta och bedrovade ramlade vi in i vandrarhemmet och fragade om ett rum. Ett ogonblick dar, nar mitt kort vagrade funka (saklart!) ville jag verkligen lagga mig ner pa golvet och grata och skrika och helst gora en repris av pubertala Sofia (dvs springa in pa mitt rum, smalla igen dorren sa att vaggarna darrar och tavlor ramlar ner och bara skrika att jag hatar hela varlden). Till slut fick vi ett rum (for 46 euro). Rummet var inte sa mycket ett rum som en fangelsecell och vi satt darinne hela kvallen, knaprade pa digestivekex med choklad pa och klagade pa hur bedrovligt livet ar.
Imorse vaknade vi tidigt och gick tillbaka till lagenheten. Nar rumskompisen oppnade dorren ville jag nastan pussa henne (nej, nu ljog jag, helst ville jag spotta pa henne for att hon inte var dar igar och for att jag inte tycker sarskilt mycket om henne). Aldrig har vi varit sa lyckliga som nar vi satt i vara sangar i vart stokiga rum igen.
Alskade ackliga spanska lagenhet, vi alskar dig.
Och Varlden, snalla, gor aldrig sahar mot oss igen. Hadanefter ska vi vara duktiga flickor och ga till skolan varje dag. Eller, nar vi orkar i alla fall.
Dagen borjade med ett beslut att inte ga till skolan eftersom Malva madde illa. Kanske var det darfor Varlden bestamde sig for att straffa oss? For vi borde ju verkligen ga till skolan med tanke pa hur mycket pengar vi har lagt ner pa den har kursen. Men som det var nu kunde vi verkligen inte ta oss i kragen och tog alltsa en lang sovmorgon. Nar vi vaknade igen runt 12, kande vi oss piggare. Vi hangde i lagenheten och gjorde ingenting fram tills klockan 5 da vi bestamde oss for att ta en svang ner till internetcafét. Vi var glada och pigga (pa grund av den icke fortjanade sovmorgonen saklart) och vi skrattade och skuttade hela vagen ner i hissen (okej, det var kanske en liten overdrift, vi stod nog snarare och hangde mot vaggen i hissen, men jag kande att den har overdriften behovdes for att kontrasten mot vad som senare skulle ske skulle bli annu storre). Nar vi gick ut ur hissen kom vi pa att ingen av oss hade tankt pa att fraga den andra om hon hade nycklar med sig. I panik gravde vi igenom vara vaskor och nej, inga nycklar i syne. Var rumskompis var inte hemma sa vi kunde inte ga upp och hamta nycklarna. Okej, tankte vi, vi gar till internetcafét sa kanske rumskompisen har kommit tillbaka nar vi ar klara dar.
Alltsa borjade vi var vandring mot internetcafét, lite oroade men fortfarande ganska glada i hagen. Nar vi rundande hornet mot cafét sag vi till var forskrackelse att det var stangt. Detta var underligt, for internetcafét ar oppet ALLA dagar, sondagar och helgdagar ocksa, och detta var anda en vanlig fredag. Jaha, tankte vi, vad i helvete gor vi nu? Inte en chans att rumskompisen hade kommit tillbaka annu. Vi bestamde oss for att ga till skolan, for den ska vara oppen pa eftermiddagar, och fraga om de har en extranyckel till lagenheten. Skolan var (sjalvklart) stangd. Jaha, tankte vi for andra gangen, vad i helvete gor vi nu? Stan for lite mat (ingen av oss hade atit nagot pa hela dagen) tankte vi och gick till busshallsplatsen. Efter halva resan mumlar Malva fram att hon maste ga av. Hon hade drabbats av extrem aksjuka och satt ner i en halvtimme (ingen overdrift har) utan att det gick over. Till slut madde hon lite battre och vi kunde ta oss till Burger King for lite mat. Sedan akte vi hem igen och var lattade over att se att ytterdorren till vart lagenhetshus var oppen. Han som vi tror ar var hyresvard var dar och vi fragade honom om han hade nycklar till var lagenhet. Saklart hade han inte det. Nehepp. Vi akte upp i hissen och ringde till slut pa var dorr. Ingen hemma. Saklart. Och vi hade inte hennes nummer. Saklart. Vi satte oss ned utanfor lagenheten och tankte igenom vara alternativ.
1. Sitta utanfor lagenheten och vanta tills rumskompisen kommer hem (antagligen ramlar hon val in runt 7 pa morgonen efter en utekvall)
2. Bryta oss in (vi forsokte men vara inbrottsskills var inte de basta)
3. Skicka ett sms till den enda personen i min kontaktlista i mobilen som skulle kunna veta var rumskompisen haller hus (det gjorde vi men han svarade inte, den javeln.)
4. Sova pa vandrarhem.
Det fjarde alternativet verkade vara det enda mojliga och darfor tog vi vart pick och pack (det var inte mycket, min minimala vaska innehallande planbok och mobil och Malvas ganska stora vaska innehallande tuggummin, planboken hade hon saklart glomt i lagenheten) och borjade ga.
Det var storm ute och jag kommer aldrig glomma hur vi i motvind kampade oss upp for backen mot det vandrarhem dar Linus bodde under sin vistelse har. Det var kyligt och varken jag eller Malva hade jackor pa oss.
Trotta och bedrovade ramlade vi in i vandrarhemmet och fragade om ett rum. Ett ogonblick dar, nar mitt kort vagrade funka (saklart!) ville jag verkligen lagga mig ner pa golvet och grata och skrika och helst gora en repris av pubertala Sofia (dvs springa in pa mitt rum, smalla igen dorren sa att vaggarna darrar och tavlor ramlar ner och bara skrika att jag hatar hela varlden). Till slut fick vi ett rum (for 46 euro). Rummet var inte sa mycket ett rum som en fangelsecell och vi satt darinne hela kvallen, knaprade pa digestivekex med choklad pa och klagade pa hur bedrovligt livet ar.
Imorse vaknade vi tidigt och gick tillbaka till lagenheten. Nar rumskompisen oppnade dorren ville jag nastan pussa henne (nej, nu ljog jag, helst ville jag spotta pa henne for att hon inte var dar igar och for att jag inte tycker sarskilt mycket om henne). Aldrig har vi varit sa lyckliga som nar vi satt i vara sangar i vart stokiga rum igen.
Alskade ackliga spanska lagenhet, vi alskar dig.
Och Varlden, snalla, gor aldrig sahar mot oss igen. Hadanefter ska vi vara duktiga flickor och ga till skolan varje dag. Eller, nar vi orkar i alla fall.
söndag 2 december 2007
Att halka pa bajs.
En kvall forra veckan nar vi var pa vag fran en restaurang gjorde jag en riktig bananskalshalkning. Det var verkligen som pa film, forutom att jag inte halkade pa ett bananskal utan pa utsmetat bajs (det var i alla fall utsmetat efter att jag halkade i det). Fuck you spanish dogs!
torsdag 29 november 2007
Ah ni fantastiska svenskar.
Vi ar nu ensamma har nere igen efter ett par trevliga (om an lite kaotiska dagar) med Linus och Rickard.
Linus och Rickard bodde pa ett hotell inne i centrum och en kvall fick vi for oss att ga ner i hotellets restaurang och ata middag.
For det forsta var det alldeles hutlost dyrt (saklart, vad hade vi vantat oss av en hotellrestaurang?) och for det andra var det hela en mycket konstig upplevelse. Det var tomt i restaurangen sanar som pa tva alkoholiserade svenska man som satt och skrek at varandra och kyparen.
Alkoholiserad svensk man 1: Men, bvuem ska betala daa?
Alkoholiserad svensk man 2: Jag gor dedet.
Alkoholiserad svensk man 1: Men nej, det ska du val inte bebehova goera?
Alkoholiserad svensk man 2: JO!
Alkholiserad svensk man 1: MEN NEJ UFFE!!
Sedan skrek de lite mer. De avslutade besoket med att Uffe gick fram till kyparen, gav honom en kram bakifran och sa nagot i stil med " You are so good I will kill you!"
Sedan kom det in en svenskt par (vi hade tydligen hamnat i nagon forvrangd version av en svensk restaurang). Fran borjan verkade de ganska normala aven om jag forvanades lite over att kvinnan satt och klagade hogljutt infor kyparen om hur fullstandigt usla spanjorer ar pa engelska.
Svensk kvinna (med otroligt svensk engelska): "I just don't understand. Why are you so bad at english? In Sweden everyone knows english. You can talk to anyone in english and they will understand. In Spain, you are just soooo bad!"
Sedan fick de sin mat. Kvinnan tog en tugga och kallade pa kyparen igen. Sen pratade hon i minst en kvart om hur acklig maten var. Det var pinsamt. Hon bara skallde och skallde medan den stackars kyparen sag ut som att han ville do. Tydligen var maten den varsta hon nagonsin atit. Inget var bra, allt var smaklost, hon ville ha gronsaker till, allt var overkokt eller overstekt eller gud vet vad. Samtidigt satt vi vid bordet bredvid och forsokte latsas att vi inte lyssnade (vilket vi saklart gjorde, vi satt knapptysta och forsokte hora varje ord). Efter ett tag ropade kvinnan pa oss och fragade hur var mat smakade. Vi tittade ner pa vara tallrikar och svarade att jo, det var gott. Hon tittade tvivlande pa var mat men verkade forsta att hon inte skulle fa nagot stod fran vart hall.
Det var inte det trevligaste restaurangbesok jag har varit med om och vi lamnade stallet med bojda huvuden och en intensiv skam over att vara svenskar.
Linus och Rickard bodde pa ett hotell inne i centrum och en kvall fick vi for oss att ga ner i hotellets restaurang och ata middag.
For det forsta var det alldeles hutlost dyrt (saklart, vad hade vi vantat oss av en hotellrestaurang?) och for det andra var det hela en mycket konstig upplevelse. Det var tomt i restaurangen sanar som pa tva alkoholiserade svenska man som satt och skrek at varandra och kyparen.
Alkoholiserad svensk man 1: Men, bvuem ska betala daa?
Alkoholiserad svensk man 2: Jag gor dedet.
Alkoholiserad svensk man 1: Men nej, det ska du val inte bebehova goera?
Alkoholiserad svensk man 2: JO!
Alkholiserad svensk man 1: MEN NEJ UFFE!!
Sedan skrek de lite mer. De avslutade besoket med att Uffe gick fram till kyparen, gav honom en kram bakifran och sa nagot i stil med " You are so good I will kill you!"
Sedan kom det in en svenskt par (vi hade tydligen hamnat i nagon forvrangd version av en svensk restaurang). Fran borjan verkade de ganska normala aven om jag forvanades lite over att kvinnan satt och klagade hogljutt infor kyparen om hur fullstandigt usla spanjorer ar pa engelska.
Svensk kvinna (med otroligt svensk engelska): "I just don't understand. Why are you so bad at english? In Sweden everyone knows english. You can talk to anyone in english and they will understand. In Spain, you are just soooo bad!"
Sedan fick de sin mat. Kvinnan tog en tugga och kallade pa kyparen igen. Sen pratade hon i minst en kvart om hur acklig maten var. Det var pinsamt. Hon bara skallde och skallde medan den stackars kyparen sag ut som att han ville do. Tydligen var maten den varsta hon nagonsin atit. Inget var bra, allt var smaklost, hon ville ha gronsaker till, allt var overkokt eller overstekt eller gud vet vad. Samtidigt satt vi vid bordet bredvid och forsokte latsas att vi inte lyssnade (vilket vi saklart gjorde, vi satt knapptysta och forsokte hora varje ord). Efter ett tag ropade kvinnan pa oss och fragade hur var mat smakade. Vi tittade ner pa vara tallrikar och svarade att jo, det var gott. Hon tittade tvivlande pa var mat men verkade forsta att hon inte skulle fa nagot stod fran vart hall.
Det var inte det trevligaste restaurangbesok jag har varit med om och vi lamnade stallet med bojda huvuden och en intensiv skam over att vara svenskar.
måndag 26 november 2007
Back in action
Kompisar.
Vi är tillbaka. Med å, ä och ö för en gångs skull.
Jag har varit i Paris (underbart) och Malva har haft besök.
Jag har fått en inflammation i hälsenan (och som vanligt har jag diagnostiserat mig själv). Det är väldigt synd om mig, jag får liksom hoppa fram på vänster ben eftersom det ilar i hela högerfoten så fort den nuddar marken. Som tur är har jag inga problem med självömkan. Jag skulle gissa på att det var alla typ 10 mil vi gick i Paris som är orsaken. Mina stackars fötter är vana med sängliggande och en enstaka 50 meters promenad ner till Mercadona för inhandlande av choklad (så att sängliggandet blir sådär riktigt bra som det bara kan vara med ett 10-pack kinder bredvid sig).
Vi slapp också göra provet som vi skulle ha gjort för att gå vidare till nivå C och blev liksom direktkvalificerade. Jag känner mig lite som England i Eurovision. De är alltid direktkvalificerade och alltid lika dåliga. Men det ska nog gå bra det här också.
Just nu längtar vi till jul och till Guitar Hero 3.
Vi är tillbaka. Med å, ä och ö för en gångs skull.
Jag har varit i Paris (underbart) och Malva har haft besök.
Jag har fått en inflammation i hälsenan (och som vanligt har jag diagnostiserat mig själv). Det är väldigt synd om mig, jag får liksom hoppa fram på vänster ben eftersom det ilar i hela högerfoten så fort den nuddar marken. Som tur är har jag inga problem med självömkan. Jag skulle gissa på att det var alla typ 10 mil vi gick i Paris som är orsaken. Mina stackars fötter är vana med sängliggande och en enstaka 50 meters promenad ner till Mercadona för inhandlande av choklad (så att sängliggandet blir sådär riktigt bra som det bara kan vara med ett 10-pack kinder bredvid sig).
Vi slapp också göra provet som vi skulle ha gjort för att gå vidare till nivå C och blev liksom direktkvalificerade. Jag känner mig lite som England i Eurovision. De är alltid direktkvalificerade och alltid lika dåliga. Men det ska nog gå bra det här också.
Just nu längtar vi till jul och till Guitar Hero 3.
onsdag 14 november 2007
Good morning sunshine
Morgonen ar inte var favorittid pa dygnet. Vi ar helt enkelt ganska zombieliknande pa morgnarna. Detta bevisades igar nar det var dags att ga till skolan. Vi slapade oss ut ur lagenheten och in i hissen. Utan att prata stod vi dar och tittade ner i golvet. Hissen stannade och vi gick ut, halsade i forbifarten pa tanten som gick in i hissen efter oss och fortsatte mot ytterdorren. Problemet var att vi istallet for att se den vanliga stora porten mottes av en lagenhetsdorr. Det hela var mycket underligt. Ni vet nar man forvantar sig att se nagot och sa ar det inte dar? Eller nar man tror att man ska dricka vatten fast det visar sig att det ar sprite i glaset? Det ar en ganska obehaglig kansla. I alla fall sa tvarstannade vi, tittade forvirrat pa varandra och skrattade halvt ihjal oss nar vi insag att vi hade gatt ut ur hissen pa vaning fyra istallet for vaning ett.
söndag 11 november 2007
Lista
Det har ar ju forfasiken en blogg, klart vi ska ha en lista!
(Malva tycker att detta ar sjukt tontigt men det bryr jag mig inte om for hon kommer tycka att det ar roligt nar vi gor den)
Höger- eller vänsterhänt: Vi ar bada tva stolta hogerhantingar.
Humör just nu: Sofia ar lite kissnodig men annars glad. Malva stirrar pa dataskarmen med latt uttrakad min, sa vi far anta att hon ar latt uttrakad.
Favoritgodis: Choklad saklart, vi ar ju inte helt tappade bakom flotet.
Är det nåt ni absolut inte äter: Ar ni sakra pa att ni vill veta? For det kommer ta typ en timme att lasa allt Malva inte ater (och Sofia ar ganska petig hon ocksa). Istallet kan vi skriva vad Malva ater: kyckling. Och ris. Och godis. Och Coca-Cola. Och pizza (med kyckling). Sofia ater allt det ovannamnda och lite mer.
Kläder just nu: Ointressant.
Musik just nu: Ingen musik. Spanska Danny DeVitogubbar som skriker till en fotbollsmatch.
Vad sa du senast: Upprepade fragan till Malva. Hon sa Ja.
Favorit-hangout: Var som helst bara vi har tillgang till Cola och Guitar Hero.
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Malva sager 60-70-talet. Eller kanske 80-talet. Sofia har alltid dromt om att leva pa Jane Austen-tiden... det skulle vara trevligt... fast kanske ganska trakigt?
Fisk eller badkruka: Ingen av oss ar direkt fisk men Malva ar varldens badkruka.
Saft eller alkohol: En god drink, annars saft.
Hur många kuddar sover du med: Just nu sover Malva med en (fast hon sover inte pa den, hon sover liksom inlindad i den for den ar valdigt lang och hon tror att det ska flyga in flugor i orat pa henne om hon inte tacker det..) och Sofia sover med tva efter att ha inhandlat en pa Ikea.
Favoritväder: Sofia gillar sol och varme. Malva gillar sno.
Spelar ni nåt instrument: Sofia spelar piano och Malva ar wannabe piano- och gitarrspelare.
Morgon- eller nattmänniska: Natt bada tva.
Sparare eller slösare: Slösare. Sofia mest fast det ar for att hon har mest pengar.
Vem är viktigast för dig: Vi gillar varandra jattemycket.
Bästa film: Far vi saga basta TV-program istallet? Det ar namligen PasaPalabra. Sa. Bra. Sa. Man.Dor.
Tror på liv på andra planeter: Latt.
Har du några homosexuella vänner: Det gar en i var klass. Och vi har en god van som gillar att mysa med killar. Hej Calle!
Tror du på mirakel: Nej. Vi ar cyniska.
Nu kanner vi oss som riktiga bloggare.
(Malva tycker att detta ar sjukt tontigt men det bryr jag mig inte om for hon kommer tycka att det ar roligt nar vi gor den)
Höger- eller vänsterhänt: Vi ar bada tva stolta hogerhantingar.
Humör just nu: Sofia ar lite kissnodig men annars glad. Malva stirrar pa dataskarmen med latt uttrakad min, sa vi far anta att hon ar latt uttrakad.
Favoritgodis: Choklad saklart, vi ar ju inte helt tappade bakom flotet.
Är det nåt ni absolut inte äter: Ar ni sakra pa att ni vill veta? For det kommer ta typ en timme att lasa allt Malva inte ater (och Sofia ar ganska petig hon ocksa). Istallet kan vi skriva vad Malva ater: kyckling. Och ris. Och godis. Och Coca-Cola. Och pizza (med kyckling). Sofia ater allt det ovannamnda och lite mer.
Kläder just nu: Ointressant.
Musik just nu: Ingen musik. Spanska Danny DeVitogubbar som skriker till en fotbollsmatch.
Vad sa du senast: Upprepade fragan till Malva. Hon sa Ja.
Favorit-hangout: Var som helst bara vi har tillgang till Cola och Guitar Hero.
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Malva sager 60-70-talet. Eller kanske 80-talet. Sofia har alltid dromt om att leva pa Jane Austen-tiden... det skulle vara trevligt... fast kanske ganska trakigt?
Fisk eller badkruka: Ingen av oss ar direkt fisk men Malva ar varldens badkruka.
Saft eller alkohol: En god drink, annars saft.
Hur många kuddar sover du med: Just nu sover Malva med en (fast hon sover inte pa den, hon sover liksom inlindad i den for den ar valdigt lang och hon tror att det ska flyga in flugor i orat pa henne om hon inte tacker det..) och Sofia sover med tva efter att ha inhandlat en pa Ikea.
Favoritväder: Sofia gillar sol och varme. Malva gillar sno.
Spelar ni nåt instrument: Sofia spelar piano och Malva ar wannabe piano- och gitarrspelare.
Morgon- eller nattmänniska: Natt bada tva.
Sparare eller slösare: Slösare. Sofia mest fast det ar for att hon har mest pengar.
Vem är viktigast för dig: Vi gillar varandra jattemycket.
Bästa film: Far vi saga basta TV-program istallet? Det ar namligen PasaPalabra. Sa. Bra. Sa. Man.Dor.
Tror på liv på andra planeter: Latt.
Har du några homosexuella vänner: Det gar en i var klass. Och vi har en god van som gillar att mysa med killar. Hej Calle!
Tror du på mirakel: Nej. Vi ar cyniska.
Nu kanner vi oss som riktiga bloggare.
IKEA
Haromdagen tog vi oss antligen i kragen och bestamde oss for att aka till Ikea. Vi hade kollat upp att buss 10 skulle ta oss dit, men vi hade ingen aning om var vi skulle ga av, och hur langt bort Ikea lag. Alltsa var vi aningens nervosa nar vi stod dar pa busshallsplatsen och vantade pa nummer 10. Vi hade last nagot om Plaza Mayor pa reklamskyltarna for Ikea Málaga, men vi visste saklart inte vad Plaza Mayor var for nagot. Vi var inte ensamma pa busshallsplatsen utan hade sallskap av en liten tant. Malva tog mod till sig och fragade tanten om hon visste var Plaza Mayor lag nagonstans. BIG mistake. For det forsta visste inte tanten var det lag och for det andra var hon helt psycho. Efter att hon fatt reda pa att vi skulle till Ikea skrek hon det till varenda ny manniska som kom till busshallsplatsen. Vid ett tillfalle, nar jag och Malva hade vant oss bort ifran tanten ropade hon pa oss.
Jag: ¿Sí?
Psycho tant: jkehda jd
Jag: ¿Que?
Psycho tant: El autobús (bussen)
Jag: ¿Sí?
Psycho tant: ¡EL AUTOBÚS!
Jag: Ehh.
Psycho tant (med spottet flygande ur munnen pa henne):EL AAAAAAUUUUTOOO... (paus) BUUUUSSSSSSSS
Jag fattar fortfarande ingenting.
Till slut kom i alla fall bussen. Ikea lag langt bort. Typ en-och-en-halv-timme-i-en-svettig-buss-med-en-psycho-tant-som-sallskap-langt bort. Efter ett tag borjade vi tvivla starkt pa om vi verkligen hade tagit ratt buss eller akt forbi varuhuset (vilket dock verkade ormligt med tanke pa att det skulle vara Spaniens storsta Ikea). Till slut sag vi Plaza Mayor och bokstavligt talat flog ut ur bussen. Big mistake nr 2. Det visade sig namligen att Plaza Mayor lag pa andra sidan jarnvagen fran Ikea och det fanns ingen vag over
Sahar kande vi oss. Men misstrosta icke for just efter den har bilden togs fick vi syn pa losningen.
En alldeles gratis Ikea-buss som korde oss till varuhuset! Det ar ju sa stralande genialiskt. Det var en typiskt svensk resa-langt-buss med toalett och allt. Vi skrattade hela den fem minuter langa resan.
Och antligen var vi hemma. Pa riktigt. Vi steg innanfor dorrarna och vi var hemma igen. Ikea utomlands ar helt sjukt. Det ar en liten bit av Sverige inrymd i en jattestor byggnad. Det finns Marabou, kottbullar, graddsas, gifflar, dillchips och knackebrod. Det ar svenska flaggor overallt. Det var alldeles ljuvligt och vi fick nastan tarar i ogonen.
Sedan spenderade vi pengar. Mycket pengar. Med oss hem fick vi bland annat en krukvaxt och plancher sa nu ar rummet lite mysigare. Vi kopte ocksa (ANTLIGEN!) handdukar som ar fruktansvart underbara. Som Malva sager nar hon ligger med handduken lindad om kroppen pa kvallarna, det ar som en filt med lite handduk i sig.
Sjalvklart kopte vi godis ocksa. Mycket godis. Alldeles for mycket godis. Men herrejesus, when in Ikea in Spain liksom...
Till papporna
Grattis pa fars dag pappa Per (som Malva for ovrigt har forkortat till papper och skrattar at sa gott som varje dag) och pappa Johnny!
torsdag 8 november 2007
Mr Secret Intelligence
Han heter Tyler och ar ny i klassen. Han kommer fran USA ursprungligen men narmast fran en liten kustby i England. Han ar 27 ar gammal och har en tatuering av spader ess pa underarmen.
Vart forsta intryck av Tyler var att han var battre pa spanska an alla andra i var klass. Vi tankte inte sa mycket pa honom den dar forsta dagen men under var dagliga utvardering av skoldagen pa vagen hem havdade Malva att hon hade fatt en stark kansla av att Tyler var medlem i ett gang, pa grund av tatueringen pa armen.
I tisdags fick vi en ny larare. Hon har typ tre tander i munnen och ser ut som en hippie. Jag har hort att vissa manniskor kan spracka glas med sin rost. Jag tror att var larare ar en av dessa personer. Det visade sig att hon inte bara sag ut som en hippie, hon betedde sig som en ocksa. Hon stormade in i klassrummet och skrek:
- ¡OTRA PROFESORA! ¿QUE TÁL CHICOS? ¿ MUY BIEN? ¡BIEEEEEEEEEEEEEEEN!
Svensk oversattning:
- ANNAN LARARE! HUR AR DET BARN? JATTEBRA? BRAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Typ. Hon mottes av 6 par mycket skeptiska ogon och nagra tveksamma "Si, bien..."
Hippielararen delade darefter in oss i par och sa med glittrande ogon att vi skulle fa skriva en kand berattelse (Tornrosa, Rodluvan etc.) och sedan skulle vi fa lasa upp berattelsen i klassen och de andra skulle fa gissa vad det var for historia vi hade skrivit.
Jag blev ihopparad med Tyler. Tylers och min konversation gick ungefar nagot sahar:
Tyler: - This is so fucking gay.
Jag (fnittrande): - Mhm.
Tystnad.
Jag:- So... eh... what should we write about? Maybe a Disney story?
Tyler (med ena ogonbrynet vid harfastet): - Yeah, sure.
Jag (nervost):- Okay then... what about Beauty and the Beast? Everyone knows that one.
Tyler:- I don't.
Jag:- Oh?
Tystnad.
Tyler:- Fuck me, this is so gay.
Tystnad.
Tyler:- We should do Monster's Inc. That one was fucking great.
Jag (ivrig att gora ett gott intryck):- Yeah, I love Monster's Inc, but do you think anyone knows that one?
Tyler tittar pa mig som att jag ar dum i huvudet.
Jag (nu narmare panik):- What about Ice Age?
Tyler:- Sure.
Tystnad.
Jag:- Eh... so.. how should we begin? It's a story about...
Tystnad.
Jag:- Eh... eh...
Tyler:- What about this?
Tystnad medan Tyler skriver typ fem meningar.
Jag:- What did you write?
Tystnad medan Tyler skriver annu mer. Jag borjar forsta att han tanker skriva allt sjalv och borjar bladdra febrilt i min ordbok for att ha nagot att gora. Antligen tittar Tyler upp fran sitt papper och oppnar munnen.
Tyler:- So here's a question. Why don't you have an accent from your country when you speak english?
Tystnad.
Jag:- Eh... well... everything in Sweden is in english. Like... the TV.
Tylers ogonbryn ar vid det har laget uppe pa hans huvud.
Jag:- Eh... yeah.
Tyler atergar till sin historia (for jag verkar inte fa vara med).
Sa forsatter det. Jag sitter dar och laser berattelsen upp och ner, fragar ett par fragor om vad det han skriver betyder (eftersom han ar typ flytande pa spanska) och laser i min ordbok. Ibland pratar han med mig och muttrar "Fuck me" i varannan mening. Efter ett tag kommer hippien in i rummet och skriker glatt att vi nu inte bara ska lasa upp berattelsen, vi ska agera den ocksa.
Tyler: Fuck me.
Jag: This is so gay.
Till slut lyckas vi (Tyler) i alla fall skriva klart berattelsen och under redovisningen star jag bredvid nar han laser och gor tafatta rorelser for att illustrera en mammut med ett stort hjarta.
Efterat kan jag konstatera att Tyler ar intelligent och aningens arrogant men jag hade aldrig kunnat gissa mig till sanningen om honom. Den far vi reda pa dagen efter nar han berattar att han faktiskt (som Malva misstankte) har varit medlem i ett gang men att han nu jobbar inom Secret Intelligence (typ CIA) och ser over knarksmuggling och spioneri (!). Det hela ar mycket spannande och jag och Malva ar nu lite radda att Tyler ar farlig att vara runt. Kanske ar han ett terroristmal?
Fuck me alltsa.
Vart forsta intryck av Tyler var att han var battre pa spanska an alla andra i var klass. Vi tankte inte sa mycket pa honom den dar forsta dagen men under var dagliga utvardering av skoldagen pa vagen hem havdade Malva att hon hade fatt en stark kansla av att Tyler var medlem i ett gang, pa grund av tatueringen pa armen.
I tisdags fick vi en ny larare. Hon har typ tre tander i munnen och ser ut som en hippie. Jag har hort att vissa manniskor kan spracka glas med sin rost. Jag tror att var larare ar en av dessa personer. Det visade sig att hon inte bara sag ut som en hippie, hon betedde sig som en ocksa. Hon stormade in i klassrummet och skrek:
- ¡OTRA PROFESORA! ¿QUE TÁL CHICOS? ¿ MUY BIEN? ¡BIEEEEEEEEEEEEEEEN!
Svensk oversattning:
- ANNAN LARARE! HUR AR DET BARN? JATTEBRA? BRAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Typ. Hon mottes av 6 par mycket skeptiska ogon och nagra tveksamma "Si, bien..."
Hippielararen delade darefter in oss i par och sa med glittrande ogon att vi skulle fa skriva en kand berattelse (Tornrosa, Rodluvan etc.) och sedan skulle vi fa lasa upp berattelsen i klassen och de andra skulle fa gissa vad det var for historia vi hade skrivit.
Jag blev ihopparad med Tyler. Tylers och min konversation gick ungefar nagot sahar:
Tyler: - This is so fucking gay.
Jag (fnittrande): - Mhm.
Tystnad.
Jag:- So... eh... what should we write about? Maybe a Disney story?
Tyler (med ena ogonbrynet vid harfastet): - Yeah, sure.
Jag (nervost):- Okay then... what about Beauty and the Beast? Everyone knows that one.
Tyler:- I don't.
Jag:- Oh?
Tystnad.
Tyler:- Fuck me, this is so gay.
Tystnad.
Tyler:- We should do Monster's Inc. That one was fucking great.
Jag (ivrig att gora ett gott intryck):- Yeah, I love Monster's Inc, but do you think anyone knows that one?
Tyler tittar pa mig som att jag ar dum i huvudet.
Jag (nu narmare panik):- What about Ice Age?
Tyler:- Sure.
Tystnad.
Jag:- Eh... so.. how should we begin? It's a story about...
Tystnad.
Jag:- Eh... eh...
Tyler:- What about this?
Tystnad medan Tyler skriver typ fem meningar.
Jag:- What did you write?
Tystnad medan Tyler skriver annu mer. Jag borjar forsta att han tanker skriva allt sjalv och borjar bladdra febrilt i min ordbok for att ha nagot att gora. Antligen tittar Tyler upp fran sitt papper och oppnar munnen.
Tyler:- So here's a question. Why don't you have an accent from your country when you speak english?
Tystnad.
Jag:- Eh... well... everything in Sweden is in english. Like... the TV.
Tylers ogonbryn ar vid det har laget uppe pa hans huvud.
Jag:- Eh... yeah.
Tyler atergar till sin historia (for jag verkar inte fa vara med).
Sa forsatter det. Jag sitter dar och laser berattelsen upp och ner, fragar ett par fragor om vad det han skriver betyder (eftersom han ar typ flytande pa spanska) och laser i min ordbok. Ibland pratar han med mig och muttrar "Fuck me" i varannan mening. Efter ett tag kommer hippien in i rummet och skriker glatt att vi nu inte bara ska lasa upp berattelsen, vi ska agera den ocksa.
Tyler: Fuck me.
Jag: This is so gay.
Till slut lyckas vi (Tyler) i alla fall skriva klart berattelsen och under redovisningen star jag bredvid nar han laser och gor tafatta rorelser for att illustrera en mammut med ett stort hjarta.
Efterat kan jag konstatera att Tyler ar intelligent och aningens arrogant men jag hade aldrig kunnat gissa mig till sanningen om honom. Den far vi reda pa dagen efter nar han berattar att han faktiskt (som Malva misstankte) har varit medlem i ett gang men att han nu jobbar inom Secret Intelligence (typ CIA) och ser over knarksmuggling och spioneri (!). Det hela ar mycket spannande och jag och Malva ar nu lite radda att Tyler ar farlig att vara runt. Kanske ar han ett terroristmal?
Fuck me alltsa.
tisdag 30 oktober 2007
Update
Har borta hander det saker. I mandags fick vi byta klassrum fran Cádiz till Paraguay. Vi har inte den blekaste aning om vad det betyder men det kanns ju i alla fall valdigt meningsfullt att fa vara i ett klassrum vars namn man kanner till. Kanske ar det vi som ar dumma men ingen av oss vet vad Cadiz ar for nagot. Land? Stad? By? Berg? Matratt? Vi gissar att det har nagot med spanska att gora. Paraguay kanns i vilket fall som helst riktigt bra. Inte for stort, inte for litet, fint namn. Jag kanner att vi kommer gora stora framsteg i Paraguay.
Det finns dock tva stora minus med Paraguay.
Det finns dock tva stora minus med Paraguay.
- Vi ar 7 personer i klassen och alla sitter runt samma bord. Jag och Malva sitter mitt emot Regis som sitter sjalv pa ena sidan, och vi rakar med jamna mellanrum sparka till hans fot. Det ar lite pinsamt. Jag tror inte att det gor ont, duuh - killen ar ju coolast, men han kanske tror att vi taflirtar med honom och det skulle ju vara aningens jobbigt. Jag har aldrig riktigt forstatt det har med att taflirta. Fotter som ror fotter ar ju faktiskt inte det minsta sexigt, sarskilt inte i ett 30-gradigt varmt Spanien dar fotterna efter en dag i skolan luktar som typ 35 doda hundar i ett soprum.
- Paraguay ligger i Den Andra Byggnaden.
Den Andra Byggnaden ar... ja, det andra byggnaden. Skolan har tva hus, ett dar de flesta har sina lektioner och dar cafeterian ligger. Sedan finns DAB (Den Andra Byggnaden). DAB ar lite otack. De andra forutom vi som har lektioner i DAB inte ar vanliga sprakstudenter, utan tva grupper av ungdomar i 15-arsaldern fran England respektive Tyskland. Dessa ungdomar ser underliga ut. De har galla skratt och (sarskilt de engelska) munnar fulla av blankande tandstallningar. Jag och Malva har raknat ut ar att dessa barn ar har for att deras foraldrar har kastat ut dem. De ar sa kallade englska problembarn, och det vet ju alla att engelska problembarn ar den varsta typen (dvs de ar 15 ar och alla tjejer har tre barn, alla killar har suttit i fangelse mist tva ganger och de ater haschbrownies till lunch). Detta gor att vi kanner oss lite obekvama, men samtidigt hyser vi ett hopp om att de ar med i en dokumentarserie och att det vilken dag som helst kommer dyka upp ett team med kameror, vilket kommer att ge oss en chans att bli kandisar.
Idag hade vi ett riktigt samtal med Regis. Vi pratade om min stundande Parisresa och mamma, jag ar annu mer orolig nu. Regis sa att nej, ingen pratar engelska i Paris och nej, ak aldrig taxi for det ar fruktansvart dyrt och ja, en gang gick han vilse i Paris och ja, Montmartre ar fullt av horor. Jag ser verkligen fram emot resan!
söndag 28 oktober 2007
Att bli vuxen
For det ar val det vi haller pa med har borta? Vaxer upp. Blir vuxna. Blir sjalvstandiga. Det var tanken i alla fall. Det ar svarare an jag trodde. 19 ar, da raknas man val som vuxen? Jag behover i alla fall inte sitta vid barnborden pa slaktkalasen langre och jag far roka, snusa, dricka och sitta allra langst bak i flygplanet. Jag behover inte ga i skolan langre om jag inte vill. Det ar underligt.
For ett halvar sedan tog Malva och jag studenten och bodde hemma hos mamma och pappa, precis som vi har gjort i hela vart liv. Dagen vi tog studenten forandrade mer an man hade kunnat tro. Den 9:e Juni, dagen efter, var vi fria fran skolan och stod infor alla de val och kval man stalls infor som vuxen. Det ar otackt att vara utkastad i varlden nar man inte ar van. Ingen annan an jag sjalv kan ta de beslut som avgor min framtid och det ar alldeles otroligt skrammande. Kanske var det for stort att ta in i borjan och darfor gjorde jag och Malva den har resan tillsammans. Sa nu ar vi tva och vi litar pa att vi ska hjalpa varandra i alla lagen. Vi bestammer allt tillsammans och vi lamnar inte ofta varandras sida. Kanske ar den tilliten farlig, for vad gor vi nar vi kommer hem till Sverige igen? Da kommer vi vara tillbaka pa ruta ett igen, och vi kommer behova ta besluten ensamma for det ar ju sa det maste bli i slutandan. Man kan inte alltid vara tillsammans. Forhoppningsvis vaxer man med tiden och om ett par manader kommer jag vara stark nog att sta pa egna ben. Jag tvivlar dock, for sa fort jag forsoker har borta sa darrar benen sa mycket att jag maste satta mig ner igen.
Spanien ar som en drom, bokstavligt talat. Allt har borta ar surrealistiskt. Det ar slutet av oktober och vara skandinaviska sinnen vet att det ar host, men det ar svart att komma ihag ibland. Loven faller har ocksa men solen skiner lika starkt som den gor hemma pa en sadar perfekt julidag. Vi ar brunbranda och mitt har har fatt hundra blonda slingor. Vi tankte bada tva att nar vi kom hit sa skulle vi fa perspektiv pa livet hemma och kunna bestamma hur vi skulle leva vara liv nar vi atervande till Sverige igen, men det gar inte. Man kan inte ta beslut i drommar for nar man vaknar upp igen ser livet annorlunda ut.
Det ar dumt att tanka for mycket, jag vet det. Kanske ar det bast om vi accepterar att vi har tre manader kvar har och att vi inte kan gora sa mycket mer an att leva i nuet. Det finns mardrommar och sa finns det sadana dar konstiga surrealistiska drommar som stannar kvar hos en aven nar man har vaknat upp fran dem.
Slutligen, jag ber om ursakt for denna langa, lite halvtontiga filosofiska utlaggning men ibland behover man skriva av sig.
For ett halvar sedan tog Malva och jag studenten och bodde hemma hos mamma och pappa, precis som vi har gjort i hela vart liv. Dagen vi tog studenten forandrade mer an man hade kunnat tro. Den 9:e Juni, dagen efter, var vi fria fran skolan och stod infor alla de val och kval man stalls infor som vuxen. Det ar otackt att vara utkastad i varlden nar man inte ar van. Ingen annan an jag sjalv kan ta de beslut som avgor min framtid och det ar alldeles otroligt skrammande. Kanske var det for stort att ta in i borjan och darfor gjorde jag och Malva den har resan tillsammans. Sa nu ar vi tva och vi litar pa att vi ska hjalpa varandra i alla lagen. Vi bestammer allt tillsammans och vi lamnar inte ofta varandras sida. Kanske ar den tilliten farlig, for vad gor vi nar vi kommer hem till Sverige igen? Da kommer vi vara tillbaka pa ruta ett igen, och vi kommer behova ta besluten ensamma for det ar ju sa det maste bli i slutandan. Man kan inte alltid vara tillsammans. Forhoppningsvis vaxer man med tiden och om ett par manader kommer jag vara stark nog att sta pa egna ben. Jag tvivlar dock, for sa fort jag forsoker har borta sa darrar benen sa mycket att jag maste satta mig ner igen.
Spanien ar som en drom, bokstavligt talat. Allt har borta ar surrealistiskt. Det ar slutet av oktober och vara skandinaviska sinnen vet att det ar host, men det ar svart att komma ihag ibland. Loven faller har ocksa men solen skiner lika starkt som den gor hemma pa en sadar perfekt julidag. Vi ar brunbranda och mitt har har fatt hundra blonda slingor. Vi tankte bada tva att nar vi kom hit sa skulle vi fa perspektiv pa livet hemma och kunna bestamma hur vi skulle leva vara liv nar vi atervande till Sverige igen, men det gar inte. Man kan inte ta beslut i drommar for nar man vaknar upp igen ser livet annorlunda ut.
Det ar dumt att tanka for mycket, jag vet det. Kanske ar det bast om vi accepterar att vi har tre manader kvar har och att vi inte kan gora sa mycket mer an att leva i nuet. Det finns mardrommar och sa finns det sadana dar konstiga surrealistiska drommar som stannar kvar hos en aven nar man har vaknat upp fran dem.
Slutligen, jag ber om ursakt for denna langa, lite halvtontiga filosofiska utlaggning men ibland behover man skriva av sig.
lördag 20 oktober 2007
Det dar med fransmannen alltsa.
Regis, fransmannen i var klass, har blivit en riktigt hit. Han charmar brallorna av oss allihopa. Jag lovar, inte en enda tjej i det rummet ar likgiltig for hans narvaro. Sa fort han ler lyser hela klassrummet upp. Nar han inte ar i skolan, vilket hander ganska ofta pa grund av hans forkarlek till discon i centrala Málaga pa vardagarna, verkar vart vitmalade klassrum med rosor utanfor fonstrena lika gratt som en fangelsecell. Det maste dock erkannas, det dar med discona gor ju att man borjar tvivla lite grann pa att han verkligen ar sadar too good to be true som man tror. Men sa fort vi har borjat overtyga oss sjalva om att han kanske till och med ar ganska tontig som gillar technomusik och discon, sa kommer han in i klassrummet med ett leende och vi ar direkt tillbaka pa ruta ett och faller pladask om och om igen. Till och med Concha, var larare, ar helt foralskad. Sa fort han svarar pa en fraga pa sin charmiga spanska, med den dar franska accenten som alla avgudar, fnissar hon och blir lite rod om kinderna. Lena, som ar 47 ar och bibliotekarie fran Goteborg, tar varje chans hon far att skamta lite med Regis om hans discobesok, och nar han skrattar lutar hon sig tillbaka i stolen och ser omattligt nojd ut med sig sjalv. Och egentligen, vem kan doma henne? Han ar ju faktiskt nastintill perfekt.
Regis haller pa med en sport som jag har glomt namnet pa. I den sporten ingar: faktning, ridning, simmning och lopning. Alltsa, allvarligt talat, snubben ar ju som hamtad ur nagon medeltida roman. Han ar ju en riddare, en prins. Det skulle inte forvana mig om han en dag kom ridande till skolan pa en vit hingst, ikladd rustning.
Eftersom jag och Malva blir som fnittrande 14-ariga skolflickor i narheten av Regis har vi aldrig direkt haft en riktigt konversation med honom. Vi nojer oss med att sukta fran avstand och varje dag nar vi gar hem fran skolan ha en livlig diskussion om vilka underbara saker han sa och gjorde just den dagen. Vi har alltsa bada en crush som heter duga for den har killen och darfor blir vi genast pa defensiven nar nagon annan pratar med honom. Den nya tjejen i var klass till exempel. Stephanie heter hon och kommer fran Holland. Tillaggas ska att tjejen ar ganska rejalt arrogant, men detta hade vi val kunnat leva med om hon inte hade flortat med Regis sa fort chansen ges henne. Darfor ger vi nu Stephanie onda blickar nar hon inte tittar men ler saklart sott ner hon vander ansiktet till igen. Vi ar ju trots allt uppfostrade, snalla flickor.
Anledningen till denna langa utlaggning om den perfekte fransmannen kommer fran vart mote med honom idag. Vi gick sakta langs med strandpromenaden nar Regis kom cyklandes. Han skrek ¡Hola! och vi halsade tillbaka. Denna handelse, som ledde till att vi fnittrandes pratade om de dar tre hejen anda till internetcafét, fick mig att vilja skriva detta. Bara sa ni forstar att visst, vi ar ganska patetiska och tragiska, men allvarligt talat. Efter allt ni har hort, har vi inte en (om an en ganska liten) anledning att vara det?
Regis haller pa med en sport som jag har glomt namnet pa. I den sporten ingar: faktning, ridning, simmning och lopning. Alltsa, allvarligt talat, snubben ar ju som hamtad ur nagon medeltida roman. Han ar ju en riddare, en prins. Det skulle inte forvana mig om han en dag kom ridande till skolan pa en vit hingst, ikladd rustning.
Eftersom jag och Malva blir som fnittrande 14-ariga skolflickor i narheten av Regis har vi aldrig direkt haft en riktigt konversation med honom. Vi nojer oss med att sukta fran avstand och varje dag nar vi gar hem fran skolan ha en livlig diskussion om vilka underbara saker han sa och gjorde just den dagen. Vi har alltsa bada en crush som heter duga for den har killen och darfor blir vi genast pa defensiven nar nagon annan pratar med honom. Den nya tjejen i var klass till exempel. Stephanie heter hon och kommer fran Holland. Tillaggas ska att tjejen ar ganska rejalt arrogant, men detta hade vi val kunnat leva med om hon inte hade flortat med Regis sa fort chansen ges henne. Darfor ger vi nu Stephanie onda blickar nar hon inte tittar men ler saklart sott ner hon vander ansiktet till igen. Vi ar ju trots allt uppfostrade, snalla flickor.
Anledningen till denna langa utlaggning om den perfekte fransmannen kommer fran vart mote med honom idag. Vi gick sakta langs med strandpromenaden nar Regis kom cyklandes. Han skrek ¡Hola! och vi halsade tillbaka. Denna handelse, som ledde till att vi fnittrandes pratade om de dar tre hejen anda till internetcafét, fick mig att vilja skriva detta. Bara sa ni forstar att visst, vi ar ganska patetiska och tragiska, men allvarligt talat. Efter allt ni har hort, har vi inte en (om an en ganska liten) anledning att vara det?
fredag 19 oktober 2007
Bilder
Sofia och jag utanför katedralen
Dippen... 
Sofia badar i havetSa langt hann jag innan Sofias kamera började strejka. To be continued..
¡Adiós!
onsdag 17 oktober 2007
Nationalism
Av nagon anledning sa blir man otroligt nationalistisk nar man bor i ett annat land an sitt eget. Vi hoppar hogt av gladje bara vi ser fargerna blatt och gult kombinerat har borta. Nar var larare idag berattade att IKEA oppnar i Málaga om tva veckor tittade jag och Malva pa varandra och (jag skojar inte) skrek rakt ut i luften. Varfor vi blev sa lyckliga vet jag faktiskt inte riktigt. Jag menar, IKEA ar ju valdigt trevligt och sa, men jag kan arligt talat inte minnas nar jag var dar senast. Konversationen slutade med att lararen fragade oss vad vi vill kopa pa IKEA (vi var ju namligen nastan pa vag ut genom dorren for att aka dit pa stort, strunt samma att det inte har oppnat an) och vi unisont skrek "Knackebrod!". Vada knackebrod? Jag har inte atit knackebrod sedan i jul, och Malva tycker saklart inte om det.
Samma sak ar det nar nagon har namner H&M. Vi borjar genast le fran ora till ora och kan inte sluta prata om hur H&M faktiskt kommer fran var hemstad (Vasteras har forresten blivit "una ciudad cerca de Estocolm" = "En stad nara Stockholm", for ingen har nagonsin hort talas om gurkstaden). En gang var det en kille som sa att han aldrig hade hort talas om H&M. Jag och Malva utbytte forskrackta blickar och bestamde oss genast for att killen var en idiot utan hjarna. H&M (och IKEA) ar ju Sveriges stoltheter! Fy skams pa de som aldrig har hort talas om det. Nu ar det ju sa att de flesta fortfarande arligt tror att det gar isbjornar pa gatan i det kalla landet i norr, men sadant kan man ju leva med sa lange man har H&M.
Det ar faktiskt konstigt hur lite manniskor har vet om Sverige. Haromdagen i skolan pratade jag pa knacklig spanska om Holick, och Regis (snygga fransmannen) fragade om man kunde vara dar pa vintern. Jag svarade ett tveksam nej, det ar lite for kallt och for mycket sno. Regis fragade med stora ogon hur kallt det blev och jag svarade att jo, kanske - 30. Han sag inte sa forvanad ut utan fortsatte fraga mig om man kunde aka skidor pa taket av mitt hus (va liksom?). Men nar jag sedan sa att det blir runt 30 grader plus pa sommaren sag alla valdigt forvanade ut. Jag tror att de tanker att Sverige ar typ Nordpolen och att alla bor i igloos.
Har i Spanien ar vi alltsa lojligt stolta over allt som kommer fran Sverige. Sager nagon att alla svenska flickor ar blonda och snygga (nagot vi hade sett som en ren forolampning och varldens storsta fordom hemma i Sverige) rodnar vi och ler sott, trots att varken jag eller Malva har minsta uns till blont har. Det ar fanigt men sant.
Borta bra men hemma bast, som det heter. Sa lange man inte befinner sig i Sverige pa en rakall Decemberdag forstas.
Samma sak ar det nar nagon har namner H&M. Vi borjar genast le fran ora till ora och kan inte sluta prata om hur H&M faktiskt kommer fran var hemstad (Vasteras har forresten blivit "una ciudad cerca de Estocolm" = "En stad nara Stockholm", for ingen har nagonsin hort talas om gurkstaden). En gang var det en kille som sa att han aldrig hade hort talas om H&M. Jag och Malva utbytte forskrackta blickar och bestamde oss genast for att killen var en idiot utan hjarna. H&M (och IKEA) ar ju Sveriges stoltheter! Fy skams pa de som aldrig har hort talas om det. Nu ar det ju sa att de flesta fortfarande arligt tror att det gar isbjornar pa gatan i det kalla landet i norr, men sadant kan man ju leva med sa lange man har H&M.
Det ar faktiskt konstigt hur lite manniskor har vet om Sverige. Haromdagen i skolan pratade jag pa knacklig spanska om Holick, och Regis (snygga fransmannen) fragade om man kunde vara dar pa vintern. Jag svarade ett tveksam nej, det ar lite for kallt och for mycket sno. Regis fragade med stora ogon hur kallt det blev och jag svarade att jo, kanske - 30. Han sag inte sa forvanad ut utan fortsatte fraga mig om man kunde aka skidor pa taket av mitt hus (va liksom?). Men nar jag sedan sa att det blir runt 30 grader plus pa sommaren sag alla valdigt forvanade ut. Jag tror att de tanker att Sverige ar typ Nordpolen och att alla bor i igloos.
Har i Spanien ar vi alltsa lojligt stolta over allt som kommer fran Sverige. Sager nagon att alla svenska flickor ar blonda och snygga (nagot vi hade sett som en ren forolampning och varldens storsta fordom hemma i Sverige) rodnar vi och ler sott, trots att varken jag eller Malva har minsta uns till blont har. Det ar fanigt men sant.
Borta bra men hemma bast, som det heter. Sa lange man inte befinner sig i Sverige pa en rakall Decemberdag forstas.
söndag 14 oktober 2007
Idiotjavlar.
Allvarligt talat. Det ar nagot stort fel pa spanjorer. De ar helt enkelt dumma i huvudet.
Idag var vi pa vag ut for att hitta engelska bocker (mer om det sedan) nar det plotsligt ringde pa dorren. Det har aldrig ringt pa dorren forut sa jag och Malva oppnar forsiktigt dorren. Utanfor star tva sma utmarglade barn. Med sig har de en lapp. Det tar oss ett tag att forsta vad det star men till slut lyckas vi i alla fall. I stora drag stod det "Hall kaften annars skickar vi polisen pa er."
Detta gjorde oss extremt upprorda, for snalla nagon, vi ar ju som tva tysta moss. Vi har ingen musik, vi har inga fester, allt vi gor i lagenheten ar att prata och ga pa toaletten ungefar.
Detta ledde oss in pa en intensiv diskussion om varfor spanjorer ar varldens dummaste folk. Har foljer nagra exempel:
Idag var vi pa vag ut for att hitta engelska bocker (mer om det sedan) nar det plotsligt ringde pa dorren. Det har aldrig ringt pa dorren forut sa jag och Malva oppnar forsiktigt dorren. Utanfor star tva sma utmarglade barn. Med sig har de en lapp. Det tar oss ett tag att forsta vad det star men till slut lyckas vi i alla fall. I stora drag stod det "Hall kaften annars skickar vi polisen pa er."
Detta gjorde oss extremt upprorda, for snalla nagon, vi ar ju som tva tysta moss. Vi har ingen musik, vi har inga fester, allt vi gor i lagenheten ar att prata och ga pa toaletten ungefar.
Detta ledde oss in pa en intensiv diskussion om varfor spanjorer ar varldens dummaste folk. Har foljer nagra exempel:
- ALLT ar pa spanska har. Alltsa, allting. Pa en hel vagg med tidningar finns tva stycken engelska, TIME och The Economist. Inga andra. Bara en massa spanska lojliga idiottidningar. Ar de helt dumma i huvudet? Hur kan ett helt land vara sa inskrankt? Inga engelska bocker finns det heller. Jag blev sa arg att jag kopte TIME och allvarligt overvagde att kopa The Economist, innan jag kom pa att jag anda inte skulle fatta nagonting, jag hade lika garna kunnat kopa en spansk idiottidning. IDIOTER.
- Alla vet val att man sager till snallt en gang innan man hotar med att skicka polisen? Och vem skickar sina barn for att formedla sitt dumma budskap? IDIOTER.
- Ingenting ar oppet pa sondagar. Bara en enda mack, och den ligger typ tio mil bort. IDIOTER.
- Alla spanska katter ar ocksa idioter. Smala och fula. De lyssnar inte ens nar man lockar pa dem. IDIOTER.
- Spanska man beter sig som att de aldrig har sett en tjej forut. Till och med fagelhelvetena har lart sig att busvissla. IDIOTER.
- Spanjorerna tittar snett pa en om man inte ater upp allt pa en resturang. Vada, har man betalat for det far man val ata hur mycket man vill? IDIOTER.
- De tar betalt for mer an man har kopt eftersom de vet att man inte kan spanska och darfor inte kan tala sig ur knipan. IDIOTER.
- Och ar det inte ganska tontigt att ha ett uppochnedvant utropstecken och fragetecken vid utrop och fragor? IDIOTER.
Kort sagt ar vi ganska arga pa spanjorer idag. Fast det finns vissa bra saker. Det ar varmt och vi har blivit bruna till exempel. Det gor det lattare att leva.
fredag 12 oktober 2007
Dromedarparken
Har har vi dromedarparken. Den ar ganska mycket storre an vad som syns pa bilden. Jag hoppas inte att ni sitter hemma och tror att vi lider har borta. Det var bara svart i borjan, men nu kanns det riktigt bra. Eftersom skadegladjen ar den basta gladjen njuter vi av att hora hur kallt och elandigt det ar i Sverige. Dessutom har vi skrattat oavbrutet i fyra dagar nu. Vi har det bra har, sa oroa er inte!
¿Qué?
Okej, for er som kanner Malva kommer det har bli ett chockerande uttalande. Ni kommer antagligen inte tro pa det men jag kan harmed intyga att det ar 100% sanning. Jag har inte hittat pa nagonting. Ar ni beredda? Spelar ingen roll for har kommer det:
Igar at Malva chips med dipp. Hon dippade chipset och at det. Hon hade sas i sin mun. Hon spydde inte. Hon borjade inte grata. Nej, hon tyckte om det. Malva Holmberg tyckte om dipp. Efterat sa hon till och med att hon var beredd att smaka pa min avokadodipp. Jag var mallos och kan an idag inte riktigt forsta att det faktiskt hande.
Igar at Malva chips med dipp. Hon dippade chipset och at det. Hon hade sas i sin mun. Hon spydde inte. Hon borjade inte grata. Nej, hon tyckte om det. Malva Holmberg tyckte om dipp. Efterat sa hon till och med att hon var beredd att smaka pa min avokadodipp. Jag var mallos och kan an idag inte riktigt forsta att det faktiskt hande.
Dagens
Dagens handelse:
Vi gor allt vi kan for att undvika vara rumskompisar. De ar trakiga och jobbiga. Efter stranden idag satt jag och tittade ut genom fonstret. Fran vart fonster ser man tyrrens fonster ocksa.
Sofia: Alltsa, jag skulle verkligen vilja se tyrrens utsikt, om man ser havet bra...
Malva (sturskt): Ja men da gar vi och tittar da!
Sofia (osakert): Men, ar du sakra pa att de inte ar hemma da?
Malva: Nej.
Malva tar taten och vi gar ut i korridoren. Malva knackar pa dorren tre ganger, hart, och oppnar sedan dorren. Jag hinner inte se nagot innan hon snabbt stanger dorren igen
Malva (panikartat): Shit, hon ligger darinne och sover!
Vi springer det snabbaste vi kan in pa vart rum.
Malva ar fortfarande lite omtumlad av upplevelsen. Tank om hon hade sett oss. Det hade ju varit fruktansvart. Antagligen var undergang. Vi hade aldrig kunnat visa oss igen. Nej, vi hade nog fatt stanna inne pa vart rum hela vistelsen har, eller rent av aka hem. Nara ogat alltsa.
Vi gor allt vi kan for att undvika vara rumskompisar. De ar trakiga och jobbiga. Efter stranden idag satt jag och tittade ut genom fonstret. Fran vart fonster ser man tyrrens fonster ocksa.
Sofia: Alltsa, jag skulle verkligen vilja se tyrrens utsikt, om man ser havet bra...
Malva (sturskt): Ja men da gar vi och tittar da!
Sofia (osakert): Men, ar du sakra pa att de inte ar hemma da?
Malva: Nej.
Malva tar taten och vi gar ut i korridoren. Malva knackar pa dorren tre ganger, hart, och oppnar sedan dorren. Jag hinner inte se nagot innan hon snabbt stanger dorren igen
Malva (panikartat): Shit, hon ligger darinne och sover!
Vi springer det snabbaste vi kan in pa vart rum.
Malva ar fortfarande lite omtumlad av upplevelsen. Tank om hon hade sett oss. Det hade ju varit fruktansvart. Antagligen var undergang. Vi hade aldrig kunnat visa oss igen. Nej, vi hade nog fatt stanna inne pa vart rum hela vistelsen har, eller rent av aka hem. Nara ogat alltsa.
onsdag 10 oktober 2007
Livet i Spanien
Vara dagar:
- Vi vaknar och gnaller over att vi ska ga till skolan. Malva tar sig ur sangen forst och smyger tassande till toaletten for att undvika tyrren och horan (vara rumskompisar, och det ar verkligen hemskt att Ginger har fatt smeknamnet horan men det blev bara sa..). Jag lyckas efter en kvart ta mig upp. Vi ater ingen frukost och skyndar ivag till skolan (det tar bara fem minuter att ga.)
- Vi har var forsta lektion: grammatik. Jag och Malva ar bast av alla och har gjort klart alla ovningar innan de andra har kommit till fras tva. Lararen pratar bara spanska, och stackars svenska Lena forstar ingenting sa lararen vadjar till oss att oversatta. Det ringer ut for forsta rasten.
- Vi gar ensamma (vi har inga kompisar an for alla ar gamla, fula tyrrar eller idiotiska fjortissvenskar) och satter oss vid muren utanfor skolan. Dar snackar vi skit om klasskompisarna och vaxlar ibland nagra ord med Lena som varje rast tar sig en mycket langsam promenad upp for gatan och tillbaka. Vi undviker ocksa Nicholas, en kille fran Schweiz som vi traffade pa baren i mandags och som Malva forhorde (jag lovar, antalet fragor hon fragade killen overstiger antalet fragor hon stallt nagonsin i sitt liv.)
- Nasta lektion ar ocksa grammatik och det ar samma visa om igen. Vi ar fortfarande samma person i lararens ogon. Det ringer ut for en halvtimmeslang rast.
- Vi gar till SuperSol eller Supermercado och koper brod. Efter forsta dagen, da vi kopte en osaltad baguette har vi lart oss att alltid titta efter ordet sal (salt for er som inte forstar spanska sa bra) pa ingridienserna. Vi ater baguetten och dricker vatten (fangelsemat ar ju alldeles underbart), sedan gar vi tillbaka till skolan.
- Vi har tva lektioner till, dessa lektioner pratar vi mest. Det ar ganska roligt.
- Vi slutar halv tva och gar forbi Supermercado for att kopa lite lunch till stranden.
- Eftermiddagen spenderas pa stranden. Idag kopte vi sololja (pa flaskan star det att man inte bor anvanda den forran efter typ en manad i solen men det struntade vi i, vi hade solskydd igar sa nu kanner vi oss ratt sakra pa att vi inte kommer fa cancer.)
- Efter stranden funderar vi pa vad vi ska ata. Maten ar det svaraste har, vi har bara en gasolspis och vi har inte vagat laga mat pa den an sa an sa lange har vi bara atit ute eller kopt en Pringlesburk till middag.
- Kvallarna ar olika. Vi funderar fortfarande pa vad man ska gora for att inte do av tristess. Ikvall tankte vi ga till en strandresturang och hanga. Annars kanske vi koper en kortlek.
Det ar ett ratt okej liv har borta maste jag saga. Skumt att ligga och plaska i 25-gradigt vatten i oktober men jag ska inte klaga.
Dagens konstaterande: Alla spanska man i 50-60-aldern ser ut som Danny DeVito.
Nagra fler konstateranden:
- Spanjorer ar idioter. Man far vanta 10 minuter vid overgangsstallena. Fruktansvart frustrerand.
- Alla spanska sma pojkar ar tjocka.
- Alla spanska sma flickor ar sota.
- Spanjorer ar ocksa idiotiska vad det galler frukt. Det ar sjukt svart att kopa en enda frukt, man maste ga till en kvinna sa far hon vaga den och satta pa en prislapp innan man far ta den till kassan. Det tar lang tid att forsta och det ar jobbigt. Darfor koper vi nastan bara frukt i typ 40-pack.
- Det finns inte sa manga gurkor i Spanien.
Ps. Mamma, haromdagen sag jag en kattunge som sag precis ut som Lennon nar han var liten! Pytteliten, gra och alldeles jattelurvig.
Kram fran Sofia och Malva.
Den mystiska tomten
Under var balkong, pa gatan mittemot finns en stor tomt. Den har tomten ar tom sanar pa typ 100 trad och en valdig massa duvor. Den ar kanske runt 250 kvm och ar omgardad av en vit mur. Vi har ingen aning om vad detta ar for nagot men vi har nagra teorier:
1. Forr i tiden var Málaga fullt av gamla sultaner och deras palats (OBS! Detta ar ocksa en teori). Tradgarden mitt emot oss ar saledes en del av nagon gammal sultans tradgard. Sultanen, som blev mordad av en av sina 55 fruar eftersom hon var svartsjuk pa de andra fruarna (hon var fulast), uttalade i dodsogonblicket en forbannalse som gor att alla som satter sin fot pa tradgarden dor en hemsk dod. Darav ar tradgarden sa vildvuxen.
2. Det ar en valdig massa ombyggnationer i den har staden. Darfor har snubbarna i stadshuset beslutat att en liten del av staden fortfarande ska fa vara en djungel. Sa om man nagon gang kanner sig lite trott pa alla husen och bara vill komma ut i vildmarken sa kan man helt enkelt ta bussen till Calle Marcos Zapato (var gata) och njuta av lugnet i djungeln ett tag.
3. Det ar en fagelpark. Tyvarr finns det inte sa manga olika fagelsorter, vi har bara sett duvor an sa lange men fagelparksstyrelsen haller nog pa att fixa fram fler fagelsorter (och kanske ett nat sa de inte kan flyga ut.)
4. En blivande dromedardjurpark. Vi har namligen skal att misstanka att det har funnits en sadan nara vart hus forut (det finns ett stort omrade med en mur dar en malad dromedar ar o:et i ordet DromePark). Detta tycker vi skulle vara ett synnerligen roligt altenativ. Jag menar, vem har inte nagon gang dromt om att bo precis bredvid en dromedarpark?
1. Forr i tiden var Málaga fullt av gamla sultaner och deras palats (OBS! Detta ar ocksa en teori). Tradgarden mitt emot oss ar saledes en del av nagon gammal sultans tradgard. Sultanen, som blev mordad av en av sina 55 fruar eftersom hon var svartsjuk pa de andra fruarna (hon var fulast), uttalade i dodsogonblicket en forbannalse som gor att alla som satter sin fot pa tradgarden dor en hemsk dod. Darav ar tradgarden sa vildvuxen.
2. Det ar en valdig massa ombyggnationer i den har staden. Darfor har snubbarna i stadshuset beslutat att en liten del av staden fortfarande ska fa vara en djungel. Sa om man nagon gang kanner sig lite trott pa alla husen och bara vill komma ut i vildmarken sa kan man helt enkelt ta bussen till Calle Marcos Zapato (var gata) och njuta av lugnet i djungeln ett tag.
3. Det ar en fagelpark. Tyvarr finns det inte sa manga olika fagelsorter, vi har bara sett duvor an sa lange men fagelparksstyrelsen haller nog pa att fixa fram fler fagelsorter (och kanske ett nat sa de inte kan flyga ut.)
4. En blivande dromedardjurpark. Vi har namligen skal att misstanka att det har funnits en sadan nara vart hus forut (det finns ett stort omrade med en mur dar en malad dromedar ar o:et i ordet DromePark). Detta tycker vi skulle vara ett synnerligen roligt altenativ. Jag menar, vem har inte nagon gang dromt om att bo precis bredvid en dromedarpark?
tisdag 9 oktober 2007
Funderingar
Jag undrar varfor Birgit, den ensamma tysken, laspar sa mycket? Fragan ar om det ar ett talfel eller om hon har hort att man i Spanien laspar nar man pratar och darfor lagt sig till med den vanan. Jag kan tanka mig att hon har suttit hemma i Dortmund med massa spanskabocker och last hogt, och laspat, och laspat, och sedan laspat lite mer. Eller sa har hon bara ett talfel, och da ar det ju synd om henne.
Ps. Gissar pa att familjen Emanuelson skrattar gott hemma, min laspning har ju alltid varit en kalla till konstant mobbing.
Ps. Gissar pa att familjen Emanuelson skrattar gott hemma, min laspning har ju alltid varit en kalla till konstant mobbing.
måndag 8 oktober 2007
So far
Efter en svettig taxiresa kom vi igar fram till Tortuga Bar dar vi skulle hamta nycklarna till lagenheten. Vi fick nyckeln och de i baren talade om for oss att det inte var sarskilt langt att ga. Alltsa satte vi igang med var promenad. Inte sarskilt langt? Bullshit, for tva extremt otranade personer som under de senaste manaderna har fatt skjuts overallt och levt pa Mcdonald's ar alla distanser langa. Sarskilt om man har en 22 kg tung vaska att slapa pa. Till slut, efter ca 654 pauser lyckades vi hitta till vart lagenhetshus. Pa vara papper stod det att vi skulle bo i lagenhet M, alltsa slapade vi dit vara vaskor och satte nyckeln i laset. Den funkade inte. Vi stod dar och vred ett tag tills vi horde en spansk rost inifran. Vi sneglade pa varandra och borjade undra om vi kanske hade kommit fel. Till slut oppnades dorren och en livradd spansk tant tittade ut. Vi kunde konstatera att vi definitivt hade gatt fel. Det visade sig att vi skulle bo i lagenhet N.
Rumskompis 1: Daniela, en tysk, smafet 26-aring som ska flytta till Spanien for att bo med sin pojkvan. Hon kan inte ett ord spanska sa hon och hennes spanjor till pojkvan forstar inte varandra overhuvudtaget. Det ar sakert ett alldeles underbart forhallande (och de har definitivt traffats pa internet)
Rumskompis 2: Ginger, en hollandsk liten tjej som pratar hela tiden. Hon har fixat ett visitkort i Thailand som vi alla saklart har fatt. Visitkortet har en bild pa henne dar hon har pa sig nagon slags vit palsboa och inget annat. Otroligt stilfullt. Egentligen heter Ginger inte Ginger utan Cheyenne Virginia. Hon kommer fran Holland men verkar inte knarka.
Idag borjade skolan. Malva och jag ar redan en person. Nar vi far fragor ar det till Malva och Sofia, inte till Malva eller Sofia. I var klass gar en 40-arig tysk som jag fick nojet att intevjua. Hon laspar och har ingen familj. Hon ar lite tragisk. Det finns en till svensk i var klass. Hon heter Lena och ar 47 ar. Mamma, hon ser precis ut som Lena Gustafsson!
Klasskompis 3: Fransk tjej med konstig haka.
Klasskompis 4: Fransk (snygg!) kille som heter Regis.
Klasskompis 5: Ful tysk.
Alla andra svenskar ser ut som 15 ar och verkar jobbiga. Vi har konstaterat att vi inte gillar svenskar i Spanien.
Dagens citat (av Malva): "Jag hatar mina lar mer an barnarbete."
Vi skriver snart igen. Ha det bra i kalla Sverige, har ar det 30 grader och sol. Vi har tyvarr inte hunnit bli bruna an sa an sa lange ser vi ut som britter.
Kram fran Sofia och Malva
Rumskompis 1: Daniela, en tysk, smafet 26-aring som ska flytta till Spanien for att bo med sin pojkvan. Hon kan inte ett ord spanska sa hon och hennes spanjor till pojkvan forstar inte varandra overhuvudtaget. Det ar sakert ett alldeles underbart forhallande (och de har definitivt traffats pa internet)
Rumskompis 2: Ginger, en hollandsk liten tjej som pratar hela tiden. Hon har fixat ett visitkort i Thailand som vi alla saklart har fatt. Visitkortet har en bild pa henne dar hon har pa sig nagon slags vit palsboa och inget annat. Otroligt stilfullt. Egentligen heter Ginger inte Ginger utan Cheyenne Virginia. Hon kommer fran Holland men verkar inte knarka.
Idag borjade skolan. Malva och jag ar redan en person. Nar vi far fragor ar det till Malva och Sofia, inte till Malva eller Sofia. I var klass gar en 40-arig tysk som jag fick nojet att intevjua. Hon laspar och har ingen familj. Hon ar lite tragisk. Det finns en till svensk i var klass. Hon heter Lena och ar 47 ar. Mamma, hon ser precis ut som Lena Gustafsson!
Klasskompis 3: Fransk tjej med konstig haka.
Klasskompis 4: Fransk (snygg!) kille som heter Regis.
Klasskompis 5: Ful tysk.
Alla andra svenskar ser ut som 15 ar och verkar jobbiga. Vi har konstaterat att vi inte gillar svenskar i Spanien.
Dagens citat (av Malva): "Jag hatar mina lar mer an barnarbete."
Vi skriver snart igen. Ha det bra i kalla Sverige, har ar det 30 grader och sol. Vi har tyvarr inte hunnit bli bruna an sa an sa lange ser vi ut som britter.
Kram fran Sofia och Malva
Lite bilder
Utsikt fran rummet
Stranden
Malva i vart rum
Fran balkongen
Vi har varldens i sarklass fulaste vardagsrum
Dagens lunchstalle
Det ar varmt har
Konversationer
Gardagens konversationer:
Vi befinner oss i en kiosk och Sofia ska kopa vatten.
Kassorska: ¡Hola!
Sofia: ¡Hola!
Kassorska: ¿Algo más?
Sofia: ¡Hola!
Kassorska: 1 Euro.
Sofia: ¡Hola!
Kassorska ser oforstaende ut.
Vi letar efter en supermercado (viktigt att anvanda alla spanska ord vi kan sa fort vi far mojlighet) och hittar en oppen efter ca en mil. Pa vagen tillbaka ser vi nagra killar som ser misstankt svenska ut. Samtidigt ater vi pa nyinkopta nektariner och forsoker utvardera smaken.
Svenska killar (viskar): Pratar de svenska?
Sofia (skriker): Alltsa, de ar ju mycket sotare har an i Sverige!
Vi befinner oss i en kiosk och Sofia ska kopa vatten.
Kassorska: ¡Hola!
Sofia: ¡Hola!
Kassorska: ¿Algo más?
Sofia: ¡Hola!
Kassorska: 1 Euro.
Sofia: ¡Hola!
Kassorska ser oforstaende ut.
Vi letar efter en supermercado (viktigt att anvanda alla spanska ord vi kan sa fort vi far mojlighet) och hittar en oppen efter ca en mil. Pa vagen tillbaka ser vi nagra killar som ser misstankt svenska ut. Samtidigt ater vi pa nyinkopta nektariner och forsoker utvardera smaken.
Svenska killar (viskar): Pratar de svenska?
Sofia (skriker): Alltsa, de ar ju mycket sotare har an i Sverige!
lördag 6 oktober 2007
Okej, vi provar spanska: ¡Hola!
Vi befinner oss i Málaga (otroligt coolt att komma ihag accenten). Det var inte sa roligt att flyga. Pa nagot underligt vänster lyckas man alltid inbilla sig att det är roligt med flygresor, men när man väl sitter där inklämd i ett horn sa är det faktiskt ganska trist. Allvarligt, vad gar flygresor ut pa egentligen? Ingenting. Man bara sitter där och väntar. Det är trakigt och jobbigt och svettigt och inte alls särskilt kul.
Ingen av oss tycker särskilt mycket om barn. Barn är ocksa jobbiga. Allvarligt talat, vad gar barn ut pa egentligen? Ingenting. De är bara dryga och trakiga och inte alls särskilt kul. Ungefär halvägs till Málaga sträcktes en liten hand ut mellan sätet framfor oss. Den lilla handen holl hart i en teckning. Med hogtidlig min gav handens ägare (en liten flicka) teckningen till mig. Alltsa, jag forstar inte. Vad ar grejen med teckningar? Jag menar, vem som helst kan val rita nagra streck pa ett papper? Varfor tycker barn att det har med att ge teckningar i present ar en sa otroligt fin gest? Alltsa tittade jag pa min present med skeptisk min. Hojde lite pa ogonbrynet och sneglade pa Malva. Efter att tag forstod jag att flickan forvantade sig nagon typ av reaktion fran mig (antagligen ett utrop av renaste lycka) och jag gjorde mitt basta for att vrida munnen till ett omt och tacksamt leende. Det gick nog inte sa bra men flickan uppskattade det tydligen och fortsatte rita. Nasta teckning var till Malva (ett otroligt vackert verk: med gul penna hade flickan skrivit LINA over hela pappret). Eftersom Malva fortfarande ar en dryg liten skitunge sa kunde hon identifiera sig nagot med den andra dryga lilla skitungen, och hennes omma och tacksamma leende var nog nagot mer akta. Sjalv vidhaller jag att barn ar dryga. Vax upp och sluta irritera folk. Jag kommer bli varldens basta mamma nagon dag!
Malva har fel pa sina oron (hon har ganska mycket fel) och efter flygresan hade hennes hogra ora lyckats bli annu mer fucked up. Hon ar i princip dov. Eftersom hon alltsa inte fattar ett ord av vad nagon sager (pga av dovheten och det faktum att hon fick IG pa spanska nationella) har jag lamnats att skota all konversation. Det ar inte sa roligt. Sa har har mina konversationer idag latit pa ett ungefar:
Spanjor (som pratar i 180): ¡Hola! (det enda ord jag lyckas uppfatta). ¿JHsaldslajasd a sdiab sdiaakd oasdba?
Jag: .... (tittar med oforstaende min)
Spanjor: ¿Halksdjka ajsndsk hskadjkas ajksdhakl ejs?
Jag: Eh... ¡Gracias!
Typ.
Hotellet ar sjukt. Sjukt och snyggt. Var toalettdorr ar av glas. Varfor? Jag forstar verkligen inte. Det ar seriost det dummaste nagonsin. Jag tror att rummen ar byggda for sexlekar av nagot slag.
Nar vi kom hit var vi deppade. Seriost deppade. Sarskilt Malva. Jag skojar inte, hon grat oavbrutet i en timme. Sjalv satt jag i sangen och tittade pa Simpsons pa spanska. Jag grat inte. Bara nastan en gang.
Det ar varmt har och Málaga ar otroligt fint. Stadat, med stora gator och massor av trad. Man kan ocksa se hogravida kvinnor i stringbikini har. Sant ar ju valdigt roligt faktiskt.
For tillfallet sitter vi och skriver pa laptops som goms under luckor i ett bord. Valdigt modernt och stylish. Mitt emot oss sitter en spansk kille. Konversation med spansk kille:
Spansk kille: Messenger?
Malva: Va?
Jag: Eh.. messenger
Spansk kille: ¿hadklada askajsjs sjejr dajhsakje adjkal?
Malva: Va?
Jag: Eh.. no hablo español (javligt smart att saga att man inte snackar spanska pa spanska)
Malva: Va?
Spansk kille: Ksjkkjla exhs sksajka caocaujhc
Malva: Va?
Jag: Eh..
Spansk kille ger upp.
Det kommer nog ga bra det har.
Vi saknar er darhemma redan.
Kram fran Sofia (som skriver) och Malva.
Ingen av oss tycker särskilt mycket om barn. Barn är ocksa jobbiga. Allvarligt talat, vad gar barn ut pa egentligen? Ingenting. De är bara dryga och trakiga och inte alls särskilt kul. Ungefär halvägs till Málaga sträcktes en liten hand ut mellan sätet framfor oss. Den lilla handen holl hart i en teckning. Med hogtidlig min gav handens ägare (en liten flicka) teckningen till mig. Alltsa, jag forstar inte. Vad ar grejen med teckningar? Jag menar, vem som helst kan val rita nagra streck pa ett papper? Varfor tycker barn att det har med att ge teckningar i present ar en sa otroligt fin gest? Alltsa tittade jag pa min present med skeptisk min. Hojde lite pa ogonbrynet och sneglade pa Malva. Efter att tag forstod jag att flickan forvantade sig nagon typ av reaktion fran mig (antagligen ett utrop av renaste lycka) och jag gjorde mitt basta for att vrida munnen till ett omt och tacksamt leende. Det gick nog inte sa bra men flickan uppskattade det tydligen och fortsatte rita. Nasta teckning var till Malva (ett otroligt vackert verk: med gul penna hade flickan skrivit LINA over hela pappret). Eftersom Malva fortfarande ar en dryg liten skitunge sa kunde hon identifiera sig nagot med den andra dryga lilla skitungen, och hennes omma och tacksamma leende var nog nagot mer akta. Sjalv vidhaller jag att barn ar dryga. Vax upp och sluta irritera folk. Jag kommer bli varldens basta mamma nagon dag!
Malva har fel pa sina oron (hon har ganska mycket fel) och efter flygresan hade hennes hogra ora lyckats bli annu mer fucked up. Hon ar i princip dov. Eftersom hon alltsa inte fattar ett ord av vad nagon sager (pga av dovheten och det faktum att hon fick IG pa spanska nationella) har jag lamnats att skota all konversation. Det ar inte sa roligt. Sa har har mina konversationer idag latit pa ett ungefar:
Spanjor (som pratar i 180): ¡Hola! (det enda ord jag lyckas uppfatta). ¿JHsaldslajasd a sdiab sdiaakd oasdba?
Jag: .... (tittar med oforstaende min)
Spanjor: ¿Halksdjka ajsndsk hskadjkas ajksdhakl ejs?
Jag: Eh... ¡Gracias!
Typ.
Hotellet ar sjukt. Sjukt och snyggt. Var toalettdorr ar av glas. Varfor? Jag forstar verkligen inte. Det ar seriost det dummaste nagonsin. Jag tror att rummen ar byggda for sexlekar av nagot slag.
Nar vi kom hit var vi deppade. Seriost deppade. Sarskilt Malva. Jag skojar inte, hon grat oavbrutet i en timme. Sjalv satt jag i sangen och tittade pa Simpsons pa spanska. Jag grat inte. Bara nastan en gang.
Det ar varmt har och Málaga ar otroligt fint. Stadat, med stora gator och massor av trad. Man kan ocksa se hogravida kvinnor i stringbikini har. Sant ar ju valdigt roligt faktiskt.
For tillfallet sitter vi och skriver pa laptops som goms under luckor i ett bord. Valdigt modernt och stylish. Mitt emot oss sitter en spansk kille. Konversation med spansk kille:
Spansk kille: Messenger?
Malva: Va?
Jag: Eh.. messenger
Spansk kille: ¿hadklada askajsjs sjejr dajhsakje adjkal?
Malva: Va?
Jag: Eh.. no hablo español (javligt smart att saga att man inte snackar spanska pa spanska)
Malva: Va?
Spansk kille: Ksjkkjla exhs sksajka caocaujhc
Malva: Va?
Jag: Eh..
Spansk kille ger upp.
Det kommer nog ga bra det har.
Vi saknar er darhemma redan.
Kram fran Sofia (som skriver) och Malva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
