Det dar med fransmannen alltsa.

Regis, fransmannen i var klass, har blivit en riktigt hit. Han charmar brallorna av oss allihopa. Jag lovar, inte en enda tjej i det rummet ar likgiltig for hans narvaro. Sa fort han ler lyser hela klassrummet upp. Nar han inte ar i skolan, vilket hander ganska ofta pa grund av hans forkarlek till discon i centrala Málaga pa vardagarna, verkar vart vitmalade klassrum med rosor utanfor fonstrena lika gratt som en fangelsecell. Det maste dock erkannas, det dar med discona gor ju att man borjar tvivla lite grann pa att han verkligen ar sadar too good to be true som man tror. Men sa fort vi har borjat overtyga oss sjalva om att han kanske till och med ar ganska tontig som gillar technomusik och discon, sa kommer han in i klassrummet med ett leende och vi ar direkt tillbaka pa ruta ett och faller pladask om och om igen. Till och med Concha, var larare, ar helt foralskad. Sa fort han svarar pa en fraga pa sin charmiga spanska, med den dar franska accenten som alla avgudar, fnissar hon och blir lite rod om kinderna. Lena, som ar 47 ar och bibliotekarie fran Goteborg, tar varje chans hon far att skamta lite med Regis om hans discobesok, och nar han skrattar lutar hon sig tillbaka i stolen och ser omattligt nojd ut med sig sjalv. Och egentligen, vem kan doma henne? Han ar ju faktiskt nastintill perfekt.

Regis haller pa med en sport som jag har glomt namnet pa. I den sporten ingar: faktning, ridning, simmning och lopning. Alltsa, allvarligt talat, snubben ar ju som hamtad ur nagon medeltida roman. Han ar ju en riddare, en prins. Det skulle inte forvana mig om han en dag kom ridande till skolan pa en vit hingst, ikladd rustning.

Eftersom jag och Malva blir som fnittrande 14-ariga skolflickor i narheten av Regis har vi aldrig direkt haft en riktigt konversation med honom. Vi nojer oss med att sukta fran avstand och varje dag nar vi gar hem fran skolan ha en livlig diskussion om vilka underbara saker han sa och gjorde just den dagen. Vi har alltsa bada en crush som heter duga for den har killen och darfor blir vi genast pa defensiven nar nagon annan pratar med honom. Den nya tjejen i var klass till exempel. Stephanie heter hon och kommer fran Holland. Tillaggas ska att tjejen ar ganska rejalt arrogant, men detta hade vi val kunnat leva med om hon inte hade flortat med Regis sa fort chansen ges henne. Darfor ger vi nu Stephanie onda blickar nar hon inte tittar men ler saklart sott ner hon vander ansiktet till igen. Vi ar ju trots allt uppfostrade, snalla flickor.

Anledningen till denna langa utlaggning om den perfekte fransmannen kommer fran vart mote med honom idag. Vi gick sakta langs med strandpromenaden nar Regis kom cyklandes. Han skrek ¡Hola! och vi halsade tillbaka. Denna handelse, som ledde till att vi fnittrandes pratade om de dar tre hejen anda till internetcafét, fick mig att vilja skriva detta. Bara sa ni forstar att visst, vi ar ganska patetiska och tragiska, men allvarligt talat. Efter allt ni har hort, har vi inte en (om an en ganska liten) anledning att vara det?