Tristess (vi sitter i nastan i samma bat Sara)

Skolan borjar bli ohyggligt trakig. Jag trodde att det skulle vara roligare och lattare nar man bara har ett amne att halla reda pa men det blir bara otroligt trakigt. Grammatiken ar okej for da far man i alla fall gora ovningar som fordriver tiden, men konversationstimmarna ar plagsamma.

Allt vi gor ar att lyssna pa Yosuki. Han kommer fran Japan och ar valdigt duktig pa att prata spanska, men han verkar inte tanka pa annat an sitt universitet, for det ar det enda han pratar om. Hela tiden. Konstant. Oavbrutet. Om nagon skulle komma in pa var lektion medan Yosuki pratar om sitt universitet skulle de antagligen tro att vi holl pa med nagon slags japansk avslappningsovning, for dar sitter alla och kampar for livet med att halla sig vakna. Ogonen faller ihop allt som oftast och det hander att man nickar till lite. Inte ens nar Yosuki sager lalo istallet for raro orkar man dra pa munnen.

For ovrigt har vi fatt en ny kille i var klass. Han heter Benjamin och kommer fran Tyskland. Han ar 21 ar gammal, ser ut som 15, ar otackt lik Eric Heinisch (sa lik att Malva for nagra dagar sen fragade mig om inte familjen Heinisch harstammar fran Tyskland, da kanske de ar slakt pa riktigt, fast vi kom overens om att det nog ar Tjeckien de harstammar ifran. Ni som vet och laser detta, upplys oss ar ni snalla!) och pratar med extrem basrost. Nar han borjade var skolan lite rolig igen. I typ fem minuter.

6 dagar kvar i skolan. Och sen nagra fler efter jul, men de orkar vi inte tanka pa annu.