Haromdagen fragade jag Malva om hon skulle vilja aka till Romme eller liknande nagon dag under Sverigebesoket men hon svarade nej. Jag fragade varfor innan jag sjalv kom pa svaret.
Forra aret akte jag, Malva, Sara (Strom), Petta och kusin Oskar till Romme for att avnjuta en dag i snon. Pa bussen dit forklarade jag med illa dold stolthet i rosten for Malva att jag ar valdigt snabb pa att aka slalom, sa hon skulle inte misstrosta nar hon stakade sig ner for backarna medan jag flog forbi i varsta skidproffsstilen (var jag hade fatt idén om att jag ar bra pa slalom vet jag faktiskt inte, for jag hade kanske akt 6 ganger sammanlagt i mitt liv innan denna resa).
Vi hyrde skidor och akte upp i liften. Jag borjade sjalvsakert aka ner for backen, med stora svangar. Jag njot av att kanna mig ganska sa bra och hoppades att Malva skulle beundra min storslagna akning. Alltsa akte jag lugnt ett par meter innan jag stordes av nagot som kom flygande forbi mig i en alldeles for hog hastighet. "Vad drygt det ar med barn som inte kan aka slalom utan bara kor stortlopp nedfor backarna" tankte jag irriterat. Problemet var att det inte var nagot barn. Det var Malva. Hon var helt galen. Jag overdriver inte det minsta nar jag sager att jag var ganska saker pa att hon nagon gang under dagen skulle do, eller i alla fall skada sig allvarligt. Hon var som nagot hamtat ur en komedi. Ordet kontroll hade hon tydligen inte lart sig. Det var liksom som att hon stallde sig pa skidorna, lat de glida nagra meter och sedan inte kunde gora nagot annat an be for livet nar det kom ett 90-gradigt stup. Hade man tagit ett narbildsfoto pa henne i mitten av en av dessa risk-for-livet-stortloppssessioner hade hennes ansikte sakert varit typ en meter brett eftersom kinderna maste ha flaxat sa mycket.
Hon blev inte skadad den har dagen, men jag kan gott och val forsta varfor hon inte ar sa sugen pa att aka slalom igen. Jag menar, det skulle ungefar vara samma sak som att vara sugen pa att hoppa i ett badkar med 10 pirayor i. Man kan ju ha mirakulos tur och overleva, men chanserna ar inte sa valdigt stora.
onsdag 19 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Då vet jag att jag aldrig ska åka skidor med er. Den ena åker för sakta och den andra åker (halvt) ihjäl sig.
Det var det roligaste jag läst. Ser dig framför mig, Malva. hahaha, haha, ha ha
Skicka en kommentar