Slalom = risk for livet.

Haromdagen fragade jag Malva om hon skulle vilja aka till Romme eller liknande nagon dag under Sverigebesoket men hon svarade nej. Jag fragade varfor innan jag sjalv kom pa svaret.

Forra aret akte jag, Malva, Sara (Strom), Petta och kusin Oskar till Romme for att avnjuta en dag i snon. Pa bussen dit forklarade jag med illa dold stolthet i rosten for Malva att jag ar valdigt snabb pa att aka slalom, sa hon skulle inte misstrosta nar hon stakade sig ner for backarna medan jag flog forbi i varsta skidproffsstilen (var jag hade fatt idén om att jag ar bra pa slalom vet jag faktiskt inte, for jag hade kanske akt 6 ganger sammanlagt i mitt liv innan denna resa).

Vi hyrde skidor och akte upp i liften. Jag borjade sjalvsakert aka ner for backen, med stora svangar. Jag njot av att kanna mig ganska sa bra och hoppades att Malva skulle beundra min storslagna akning. Alltsa akte jag lugnt ett par meter innan jag stordes av nagot som kom flygande forbi mig i en alldeles for hog hastighet. "Vad drygt det ar med barn som inte kan aka slalom utan bara kor stortlopp nedfor backarna" tankte jag irriterat. Problemet var att det inte var nagot barn. Det var Malva. Hon var helt galen. Jag overdriver inte det minsta nar jag sager att jag var ganska saker pa att hon nagon gang under dagen skulle do, eller i alla fall skada sig allvarligt. Hon var som nagot hamtat ur en komedi. Ordet kontroll hade hon tydligen inte lart sig. Det var liksom som att hon stallde sig pa skidorna, lat de glida nagra meter och sedan inte kunde gora nagot annat an be for livet nar det kom ett 90-gradigt stup. Hade man tagit ett narbildsfoto pa henne i mitten av en av dessa risk-for-livet-stortloppssessioner hade hennes ansikte sakert varit typ en meter brett eftersom kinderna maste ha flaxat sa mycket.

Hon blev inte skadad den har dagen, men jag kan gott och val forsta varfor hon inte ar sa sugen pa att aka slalom igen. Jag menar, det skulle ungefar vara samma sak som att vara sugen pa att hoppa i ett badkar med 10 pirayor i. Man kan ju ha mirakulos tur och overleva, men chanserna ar inte sa valdigt stora.

Humor

sofia dice:
hej kompis

Malva i Malaga dice:
heeej! det var langesen!!

sofia dice:
ja, verkligen!

sofia dice:
vad har du for dig nu for tiden?

Malva i Malaga dice:
hm.. inte sa mycket. lever ett sjukt nice partyliv i malaga bara.. du da?

sofia dice:
men shit!

sofia dice:
jag med ju!

sofia dice:
alltsa, sjuuukt

sofia dice:
vilket javla sammantraffande

Malva i Malaga dice:
whaaaaat?! vi borde totally hook up!

sofia dice:
alltsa latt!

sofia dice:
party party!

sofia dice:
var burkar du parta da?

sofia dice:
sjalv hanger jag mest pa ett stalle som heter Marcos Zapata

Malva i Malaga dice:
alltsa sjaaaaaauuuuk! jag med!

sofia dice:
alltsa herrejavlarminskaparetypvaaaarstagrejenjuuuuuuuuu

Malva i Malaga dice:
feeting

sofia dice:
fetaste fetingen

Malva i Malaga dice:
fett fetast feting

sofia dice:
du ar min kompis.

Malva i Malaga dice:
du ar min med..

Malva i Malaga dice:
kompis.

Tristess (vi sitter i nastan i samma bat Sara)

Skolan borjar bli ohyggligt trakig. Jag trodde att det skulle vara roligare och lattare nar man bara har ett amne att halla reda pa men det blir bara otroligt trakigt. Grammatiken ar okej for da far man i alla fall gora ovningar som fordriver tiden, men konversationstimmarna ar plagsamma.

Allt vi gor ar att lyssna pa Yosuki. Han kommer fran Japan och ar valdigt duktig pa att prata spanska, men han verkar inte tanka pa annat an sitt universitet, for det ar det enda han pratar om. Hela tiden. Konstant. Oavbrutet. Om nagon skulle komma in pa var lektion medan Yosuki pratar om sitt universitet skulle de antagligen tro att vi holl pa med nagon slags japansk avslappningsovning, for dar sitter alla och kampar for livet med att halla sig vakna. Ogonen faller ihop allt som oftast och det hander att man nickar till lite. Inte ens nar Yosuki sager lalo istallet for raro orkar man dra pa munnen.

For ovrigt har vi fatt en ny kille i var klass. Han heter Benjamin och kommer fran Tyskland. Han ar 21 ar gammal, ser ut som 15, ar otackt lik Eric Heinisch (sa lik att Malva for nagra dagar sen fragade mig om inte familjen Heinisch harstammar fran Tyskland, da kanske de ar slakt pa riktigt, fast vi kom overens om att det nog ar Tjeckien de harstammar ifran. Ni som vet och laser detta, upplys oss ar ni snalla!) och pratar med extrem basrost. Nar han borjade var skolan lite rolig igen. I typ fem minuter.

6 dagar kvar i skolan. Och sen nagra fler efter jul, men de orkar vi inte tanka pa annu.

Skumt.

En grej som ar skum har borta ar att spanjorer inte forstar vara ID-kort. De forstar inte vilket datum man ar fodd nar det star 19880704, sa man maste alltid forklara. Det ar skumt.

Det var bara det.

Langtan.

Det ar helt otroligt vad vi saknar Sverige just nu. Har ar det varmt och aven fast man vet hur mycket man avskyr svenska vintrar sa kan man knappt vanta tills man star dar och forfryser tarna av sig i tunna tygskor. Vi saknar hur det knastrar under fotterna nar man gar och hur det kliar overallt nar ens kalla kropp kommer in i varmen igen.

Vara rum, vara familjer, vara alskade vanner, Lennon och Mumsan (Linus kanske far vara med pa ett litet horn ocksa... Sofias katt Linus alltsa. Forlat manskliga Linus, men du ingick i alla fall i kategorin vanner). Bara det dar med att veta vad man ska saga om man rakar ga in i nagon pa stan.

Sa vi saknar det. Det ar lite sa att det gor ont i hjartat faktiskt.

And another one

I brist pa annat att beratta om kor vi en till lista. Egentligen tror jag bara att det ar riktiga listnordar som orkar lasa igenom listor. Jag ar en listnord.



Hur tidigt stiger du upp? Malva gar upp fem over nio, Sofia kvart over, vilket resulterar i att vi alltid, ALLTID kommer forsent till skolan med minst tio minuter. Ingen dar bryr sig, sa vi sover vara extra tio minuter med gott samvete.

Vem/vilka vet mest om dig? Vi vet mest om varandra.

Gillar du att slåss? Malva ALSKAR att slass. Hon ar faktiskt otackt fortjust i att banka pa andra manniskor. Sofia gillar inte att slass for hon vinner aldrig

Vad ska du göra ikväll? Om TV-rummet ar ledigt, titta pa PasaPalabra och ata glass.

Har du utländska föräldrar? Nope, ingen av oss.

Var har du ont? Ingenstans, for ovanlighetens skull. Vi har ofta ont pa manga stallen.

Är du bra på att måla? Vara syskon fick konstnarsgenen.

Vem kramade du senast? Det var nog Linkan och Rickard nar de akte harifran.

Vad längtar du till? Vi langtar ihjal oss till Sverige, jul och framforallt Guitar Hero 3.

Bio eller promenad? Bio saklart. Orka rora pa sig.

Är du kittlig? Sofia ar extremt kittlig, Malva inte alls.

Rädd för insekter? Inte overdrivet sager Sofia, inte alls sager Malva.

Anser du att du är stark? Malva anser att hon ar starkast i varlden. Sofia har insett att hon ar ganska svag. Psykiskt ar vi typ SuperWoman.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Malva var extremdeppig tills hon fick Kinder Bueno. Da blev hon lycklig. Sofia blev glad av att Malva blev glad (for hon ar en sadan god van)

Vad gjorde du kl 8 i morse? Malva sov, Sofia vaknade och blev lycklig over att hon fick sova en timme till.

Vad har du druckit idag? CocaCola.

Vad var det senaste du åt? Kinder Maxi.

Vad var det senaste du köpte? Mat pa SuperSol.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Attraktion vid forsta ogonkastet.

Favoritklädsel? Malva gillar t-shirts, Sofia gillar tights for det ar sa skont.

Vad gör dig glad just nu? Att det ar tolv dagar kvar tills vi aker hem.

Humör just nu: Happy.

Sommarplaner: Har ingen aning. Chilla.

Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Malva skulle valja att det vaxte pengar i hennes fickor. Flickan med guldbyxorna. Sofia skulle nog ta Hiros kraft i Heroes, kunna forflytta sig genom tid och rum. Fett vart.

Gillar du att sjunga? Ni som kanner Sofia behover val knappast fraga? Malva gillar att sjunga i duschen.

Vad längtar du mest efter just nu? GUITAR HERO. Och Sverige.



Yay. Det ar en kansla av frid som infinner sig efter att man har avslutat en lista.

The day from hell

7:e december 2007. Dagen da Varlden bestamde sig for att den verkligen inte gillar mig och Malva. Allvarligt talat, jag vet inte riktigt vad vi gjorde for att fortjana en sadant vredesutbrott fran Varlden. Det maste ha varit nagot riktigt hemskt for Varlden var riktigt javla pissed off.

Dagen borjade med ett beslut att inte ga till skolan eftersom Malva madde illa. Kanske var det darfor Varlden bestamde sig for att straffa oss? For vi borde ju verkligen ga till skolan med tanke pa hur mycket pengar vi har lagt ner pa den har kursen. Men som det var nu kunde vi verkligen inte ta oss i kragen och tog alltsa en lang sovmorgon. Nar vi vaknade igen runt 12, kande vi oss piggare. Vi hangde i lagenheten och gjorde ingenting fram tills klockan 5 da vi bestamde oss for att ta en svang ner till internetcafét. Vi var glada och pigga (pa grund av den icke fortjanade sovmorgonen saklart) och vi skrattade och skuttade hela vagen ner i hissen (okej, det var kanske en liten overdrift, vi stod nog snarare och hangde mot vaggen i hissen, men jag kande att den har overdriften behovdes for att kontrasten mot vad som senare skulle ske skulle bli annu storre). Nar vi gick ut ur hissen kom vi pa att ingen av oss hade tankt pa att fraga den andra om hon hade nycklar med sig. I panik gravde vi igenom vara vaskor och nej, inga nycklar i syne. Var rumskompis var inte hemma sa vi kunde inte ga upp och hamta nycklarna. Okej, tankte vi, vi gar till internetcafét sa kanske rumskompisen har kommit tillbaka nar vi ar klara dar.

Alltsa borjade vi var vandring mot internetcafét, lite oroade men fortfarande ganska glada i hagen. Nar vi rundande hornet mot cafét sag vi till var forskrackelse att det var stangt. Detta var underligt, for internetcafét ar oppet ALLA dagar, sondagar och helgdagar ocksa, och detta var anda en vanlig fredag. Jaha, tankte vi, vad i helvete gor vi nu? Inte en chans att rumskompisen hade kommit tillbaka annu. Vi bestamde oss for att ga till skolan, for den ska vara oppen pa eftermiddagar, och fraga om de har en extranyckel till lagenheten. Skolan var (sjalvklart) stangd. Jaha, tankte vi for andra gangen, vad i helvete gor vi nu? Stan for lite mat (ingen av oss hade atit nagot pa hela dagen) tankte vi och gick till busshallsplatsen. Efter halva resan mumlar Malva fram att hon maste ga av. Hon hade drabbats av extrem aksjuka och satt ner i en halvtimme (ingen overdrift har) utan att det gick over. Till slut madde hon lite battre och vi kunde ta oss till Burger King for lite mat. Sedan akte vi hem igen och var lattade over att se att ytterdorren till vart lagenhetshus var oppen. Han som vi tror ar var hyresvard var dar och vi fragade honom om han hade nycklar till var lagenhet. Saklart hade han inte det. Nehepp. Vi akte upp i hissen och ringde till slut pa var dorr. Ingen hemma. Saklart. Och vi hade inte hennes nummer. Saklart. Vi satte oss ned utanfor lagenheten och tankte igenom vara alternativ.

1. Sitta utanfor lagenheten och vanta tills rumskompisen kommer hem (antagligen ramlar hon val in runt 7 pa morgonen efter en utekvall)
2. Bryta oss in (vi forsokte men vara inbrottsskills var inte de basta)
3. Skicka ett sms till den enda personen i min kontaktlista i mobilen som skulle kunna veta var rumskompisen haller hus (det gjorde vi men han svarade inte, den javeln.)
4. Sova pa vandrarhem.

Det fjarde alternativet verkade vara det enda mojliga och darfor tog vi vart pick och pack (det var inte mycket, min minimala vaska innehallande planbok och mobil och Malvas ganska stora vaska innehallande tuggummin, planboken hade hon saklart glomt i lagenheten) och borjade ga.

Det var storm ute och jag kommer aldrig glomma hur vi i motvind kampade oss upp for backen mot det vandrarhem dar Linus bodde under sin vistelse har. Det var kyligt och varken jag eller Malva hade jackor pa oss.

Trotta och bedrovade ramlade vi in i vandrarhemmet och fragade om ett rum. Ett ogonblick dar, nar mitt kort vagrade funka (saklart!) ville jag verkligen lagga mig ner pa golvet och grata och skrika och helst gora en repris av pubertala Sofia (dvs springa in pa mitt rum, smalla igen dorren sa att vaggarna darrar och tavlor ramlar ner och bara skrika att jag hatar hela varlden). Till slut fick vi ett rum (for 46 euro). Rummet var inte sa mycket ett rum som en fangelsecell och vi satt darinne hela kvallen, knaprade pa digestivekex med choklad pa och klagade pa hur bedrovligt livet ar.

Imorse vaknade vi tidigt och gick tillbaka till lagenheten. Nar rumskompisen oppnade dorren ville jag nastan pussa henne (nej, nu ljog jag, helst ville jag spotta pa henne for att hon inte var dar igar och for att jag inte tycker sarskilt mycket om henne). Aldrig har vi varit sa lyckliga som nar vi satt i vara sangar i vart stokiga rum igen.

Alskade ackliga spanska lagenhet, vi alskar dig.

Och Varlden, snalla, gor aldrig sahar mot oss igen. Hadanefter ska vi vara duktiga flickor och ga till skolan varje dag. Eller, nar vi orkar i alla fall.

Att halka pa bajs.

En kvall forra veckan nar vi var pa vag fran en restaurang gjorde jag en riktig bananskalshalkning. Det var verkligen som pa film, forutom att jag inte halkade pa ett bananskal utan pa utsmetat bajs (det var i alla fall utsmetat efter att jag halkade i det). Fuck you spanish dogs!