Kompisar.
Vi är tillbaka. Med å, ä och ö för en gångs skull.
Jag har varit i Paris (underbart) och Malva har haft besök.
Jag har fått en inflammation i hälsenan (och som vanligt har jag diagnostiserat mig själv). Det är väldigt synd om mig, jag får liksom hoppa fram på vänster ben eftersom det ilar i hela högerfoten så fort den nuddar marken. Som tur är har jag inga problem med självömkan. Jag skulle gissa på att det var alla typ 10 mil vi gick i Paris som är orsaken. Mina stackars fötter är vana med sängliggande och en enstaka 50 meters promenad ner till Mercadona för inhandlande av choklad (så att sängliggandet blir sådär riktigt bra som det bara kan vara med ett 10-pack kinder bredvid sig).
Vi slapp också göra provet som vi skulle ha gjort för att gå vidare till nivå C och blev liksom direktkvalificerade. Jag känner mig lite som England i Eurovision. De är alltid direktkvalificerade och alltid lika dåliga. Men det ska nog gå bra det här också.
Just nu längtar vi till jul och till Guitar Hero 3.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, det var nog de där 10 milen! Jag som alltid ska vara så positiv är glad över alla milen därför att jag gick ner ett kilo FAST jag aldrig har ätit så mycket chocklad som i Paris.Men det var de där 10 milen...Du, Sofia du kanske skulle tänka på att röra dig lite mer så sånt där som egendiagnostiserade hälseneinflammationer(puh!) inte inträffar igen!
kram
hej hopp mina vänner!! jag är medveten om att jag har varit en dålig vän och inte skrivit på sistone... men jag gör det nu iaf (bättre sent än aldrig :P)
och nu när jag har uppdaterat mig på bloggen lite så är jag:
1. helt klart avundsjuk på era liv
2. helt övertygad om att sofia kommer skriva en bok en dag (typ martina haag) om era upplevelser där nere i utlandet
3. förvånad om ni inte kommer hem som två chokladbollar (dels för solen och för all choklad ni käkar) :P
och malva jag är nästan helt säker på att det inte kommer flyga in flugor i dina öron om nätterna, en och annan spindel kanske kryper in men flugor behöver du nog inte oroa dig för.
det var väll ungefär allt jag hade att säga för tillfället... ha det bra och kom hem snart!
puss och kram // MAJA
Mamma: Haha, men vad bra! Fast du behñver ju inte ga ner i vikt, jag tycker att du ar perfekt som du ar (det dar gav mig val ganska manga basta-dotter-poang?)Och ja, jag borde rora pa mig.. men jag orkar inte. Sa enkelt ar det. Ps. Choklad stavas inte med ck.. men det gor inget mammsen, du har ju alltid haft lite las- och skrivsvarigheter.
Maja: Haha, nejda, du ar inte alls en dalig van. Jag tror inte att jag kommer skriva en bok, men man vet aldrig, och Malva kanner sig tryggare nu nar du tvivlar pa dt dar med flugan i orat. Och ja, vi kommer hem om 23 dagar! Yay! Puss!
Hm...läs och skrivsvårigheter. Nej, jag var nog bara chock(l)ad över vågens resultat.Ha,ha!
kram mamma
Skicka en kommentar