Hemma

Vi är hemma. Således kan detta (sista?) inlägg skrivas med åäö. Det är ganska svårt att vänja sig vid att dessa tre underbara bokstäver faktiskt finns på dessa underbara svenska tangentbord.

Alltså: hemma. Det känns... konstigt. Och inte så lite skrämmande. Jag har verkligen ingen aning om vad i helvete jag ska göra nu. Som otroligt intelligenta Linus anmärkte, det är som att jag och Malva har tagit studenten igen. Vi har slutat skolan och har en alldeles tom framtid framför oss. Egentligen borde väl samma lyckokänsla som fanns efter studenten infinna sig men av någon anledning känns det inte så. Kanske är det vädret. Det känns så mycket svårare att börja om när det är kallt.

Vi har nu klarat av de 16 veckorna i Spanien. Det var inte det bästa jag har gjort i mitt liv men det var inte det värsta. På riktigt, det var faktiskt inte det. Det var mest konstigt. Underligt. Annorlunda.

Jag tror att den främsta anledningen till att vare sig jag eller Malva älskade Málaga var för att vi åkte vid fel tillfälle i våra liv. Det fanns alldeles för mycket hemma i Sverige att längta tillbaka till. För det gjorde vi. Längtade tills våra stackars hjärtan inte orkade längre och vi började acceptera att vi var fast i det där landet, i den där staden, i den där lägenheten.

Vår vän Calle sa till mig för några veckor sedan att jag hade förändrats under resan. Jag hade blivit sentimental. Det är helt sant. Jag kunde inte sluta säga till människor att jag saknade dem. Jag tänker dra till med en riktigt klyscha och säga att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det. Jag läste någonstans att klyschor har blivit klyschor för att de är så sanna att de tål att upprepas gång på gång. När man befinner sig så långt ifrån de människor man bryr sig om som vi gjorde så fattar man det. Att man bryr sig om människorna alltså. Det är helt otroligt hur mycket vi längtade efter och saknade er här hemma. Vi saknade er så mycket att vi inte orkade ta tag i det liv vi hade kunnat få i Málaga. Vi längtade efter er så mycket att vi inte orkade träffa nya människor som vi kunde längta efter när vi hade lämnat dem.

Det var skönt ofta också. Att vara så långt borta. Det var en otroligt bra ursäkt för att inte ta tag i saker. En bra ursäkt att inte söka de jobb vi borde ha sökt, att inte göra allt det vi borde ha gjort och en perfekt ursäkt att inte säga de saker vi borde ha sagt. Vi chillade i 16 veckor. Vi tittade på TV vi inte förstod i 16 veckor. Vi åt alldeles för mycket godis och drack alldeles för mycket CocaCola i 16 veckor. Vi undvek våra riktiga liv i 16 veckor.

Jag saknar inte Spanien men jag saknar att inte behöva bry sig. Jag saknar att skjuta upp saker. Jag saknar att skippa skolan och äta Kinder Bueno en hel dag.

Men, livet var det va? Man kanske skulla försöka återgå till det. Nu passar kanske bra.

Skrack

Livet ar jobbigt just nu. Las sa forstar ni varfor:


Malva i Malaga dice:
sofia. det ar ett barn har..

Malva i Malaga dice:
han pratade med mig.

Malva i Malaga dice:
han var skitlaskig.

Malva i Malaga dice:
verkligen.

Malva i Malaga dice:
han tog pa mig..

Malva i Malaga dice:
jag kanner mig smutsig..

Malva i Malaga dice:
so cold...

sofia dice:
haha

sofia dice:
han pratar med mig nu

Malva i Malaga dice:
hahahaha

sofia dice:
sjukt jobbigt.

Malva i Malaga dice:
ja.. skitlaskig

sofia dice:
han ater nagon slags ostgrej

sofia dice:
och pratar med mig

sofia dice:
fattar ingenting

Malva i Malaga dice:
haha

Malva i Malaga dice:
he is baaack

sofia dice:
tror han ar kar i mig

sofia dice:
nej, nu kommer han igen

Malva i Malaga dice:
haha.

Malva i Malaga dice:
nu tar han med sig snacks.

Malva i Malaga dice:
hjalp!!

sofia dice:
haha mm

sofia dice:
jag skickade over honom till dig

sofia dice:
fuck

sofia dice:
tillbaka

Malva i Malaga dice:
hahaha

Malva i Malaga dice:
han tycker nog att du ar roligare

Malva i Malaga dice:
fan!

Malva i Malaga dice:
yes!

sofia dice:
shit.. han ar sa jobbig

sofia dice:
det har ar anledningen till att jag verkligen hatar barn med hela mitt hjarta

Malva i Malaga dice:
ja.

Karlek

Horan har en van pa besok. Jag tanker inte beskriva vannen for risken finns att jag skriver otroligt elaka saker som jag kommer angra sedan, sa vi nojer oss med att hon har en van pa besok. Jag har vaxlat kanske tva hej med den har vannen och Malva kanske fyra.

Jag tror att vannen ar lite foralskad i Malva.

Ni vet hur man ibland kan se pa folk att de ar foralskade? Det liksom lyser i ogonen pa dem nar de ser pa personen som ar malet for deras kanslor. De ser ut som att deras hjarna slutar fungera och allt de vill gora ar att sitta och titta pa personen for evigt och evigt. Sa ser vannen pa Malva. Jag skojar inte. Haromdagen motte vi henne nar vi var pa vag till skolan och hon nastan spratt till av lycka nar hon sag Malva, liksom hoppade lite och skrek ett overlyckligt "HIIII!". Malva log osakert tillbaka och mumlade ett mycket mindre overtygande "ehm.. hello" tillbaka. Idag, nar Malva kom tillbaka fran toaletten undvek hon att titta pa vannen som aven hon precis hade kommit tillbaka fran toaletten. Eftersom bade jag och Malva helst undviker all kontakt med resten av manskligheten vande Malva snabbt bort huvudet och gjorde sig beredd pa att smita in i vart rum. Tji fick hon, for vannen hade redan sett henne och skrek ett av sina euforiska "HIIII!" varpa Malva var tvungen att vanda pa huvudet for att besvara halsningen.

Annat ar det nar vannen halsar pa mig. Idag vande jag mig om for att saga hej och hon bara stirrade pa mig. Kallt, beraknande nastan. Som att hon hatade mig och inte hade nagra planer alls pa att ens bevardiga mig med ett ynkligt och oengagerat "hi.". Jag vet inte vad jag har gjort henne. Kanske ar hon svartsjuk pa att jag far sova med Malva varje natt och se pa henne varje minut av det vakna dygnet?

Hur som helst, alla dessa halsningar ledde till en lang diskussion om varfor den har vannen hatar mig och alskar Malva.

Och sa sager de att tjejer overanalyserar.

Omvandning

Det har hant nagot konstigt. Horan har borjat bli trevlig mot oss. Det ar underligt, for vi brukar ju inte direkt samtala med varandra. Det ar nastan som att hon... ja, jag vet inte... tycker om oss?

Vart forhallande med horan ar valdigt konstigt. Egentligen har hon aldrig sagt nagot otrevligt till oss men vi ogillar henne anda starkt. Sa fort hon pratar med oss ar jag radd att hon ska skalla ut oss. Ta idag som exempel. Malva och jag stod inne pa toaletten och sminkade oss. Plotsligt stack horan in huvudet och sa:

"I have an idea"

Sa fort hon sa det fick jag for mig att fortsattningen pa meningen skulle vara nagot i stil med:

"How about if you could wash up your fucking dishes in the kitchen after you're done, 'cause everytime I want to cook I have to move you shit!!! And maybe you could stop being so fucking depressing. All you do is sit in the sofa watching TV. You suck. You really do. I can't wait until you're gone. And by the way, I hate you and so does the rest of my 200 friends 'cause I've told them all that you're two little depressing pieces of shit!!!!!!!!!" (boom boom boom, tre dorrar smalls igen)

Hon sa inget av det har. Hon sa:

"I found another radiator that we could put in the livingroom so you can have the other one in your room all the time. That way, no one will be cold."

Man kanske skulle sluta kalla henne horan?

Feliz cumpleaños

Malva fyller 20 ar idag. Det ar ju jattestort pa alla satt och vis. Hon ar nu officiellt vuxen. Fast jag maste ju erkanna att jag inte marker sa dar jattestor skillnad fran igar nar hon var en tonaring. Hon ar fortfarande lika javlig och irriterande. Men eftersom det ar hennes fodelsedag och darmed hennes dag sa ska jag nu skriva ett par ord om allas var alskade Malva.


Malva Holmberg

• Malva ar en ganska kul typ nar hon vill. Det sitter langt inne men jag maste erkanna att hon faktiskt har battre humor an jag och manga andra jag kanner. Till och med nar jag ar arg och sur for att hon som sa manga ganger forr har varit javlig och irriterande lyckas hon nastan alltid fa mig att skratta. Det ar ocksa ratt javligt och irriterande.


• Alla tycker om Malva nar de traffar henne (och sedan ocksa). I alla fall alla jag har pratat med. Jag gillade ocksa Malva nar jag traffade henne forsta gangen. Att hon faktiskt hade blivit varnad for mig ar en helt annan historia.
  
• Malva ar smart. Jattesmart faktiskt. Jag kan aldrig vinna diskussioner med henne. Det ar helt sjukt, hon har alltid argument som totalt odelagger alla mina. Mina argument later namligen alltid valdigt bra i huvudet men sedan faller de platt sa fort Malva oppnar munnen (den ar forresten valdigt fin, Malvas mun. Nu nar vi anda ger komplimanger och sa tankte jag pa ett helt heterosexuellt vis)


• Malva har valdigt bra musiksmak. Mycket battre an jag har, vilket jag skams lite over.


• Malva gillar att slass. Hon ar stark. Det ar inte bra for stackars mig, men hon har nog forstatt att jag inte direkt ar Pippi Langstrump nu och slar mig inte sa ofta. Inte hart i alla fall. Calle daremot, den stackarn far ta emot en del smallar. Linus ocksa skulle jag tro.


• Malva ar bra pa att bade prata och lyssna.


• Malva ar den arligaste manniskan jag nagonsin har traffat (och kommer att traffa skulle jag tro). Pa gott och ont vet man alltid vad hon tanker om saker och ting ( too-much information-funktionen verkar inte ha blivit installerad i hennes hjarna).


• Hon ar ganska javlig och irriterande, Malva, men det gor inte sa mycket for det ger mig en chans att vara likadan tillbaka. Vi ar tva riktigt javliga och irriterande manniskor alltsa. Inte undra pa att vi ligger typ trea pa alla tidningars lista over folk i varlden man helst skulle hanga med.


• Malva gor en grym langostiniwok.

Faktum ar att Malva Holmberg faktiskt ar den ultimata kompisen. Med risk att lata otroligt tontig och sentimental ar jag glad att jag har henne. Jattejatteglad.

Grattis pa fodelsedagen kompis.