Update

Har borta hander det saker. I mandags fick vi byta klassrum fran Cádiz till Paraguay. Vi har inte den blekaste aning om vad det betyder men det kanns ju i alla fall valdigt meningsfullt att fa vara i ett klassrum vars namn man kanner till. Kanske ar det vi som ar dumma men ingen av oss vet vad Cadiz ar for nagot. Land? Stad? By? Berg? Matratt? Vi gissar att det har nagot med spanska att gora. Paraguay kanns i vilket fall som helst riktigt bra. Inte for stort, inte for litet, fint namn. Jag kanner att vi kommer gora stora framsteg i Paraguay.



Det finns dock tva stora minus med Paraguay.

1. Vi ar 7 personer i klassen och alla sitter runt samma bord. Jag och Malva sitter mitt emot Regis som sitter sjalv pa ena sidan, och vi rakar med jamna mellanrum sparka till hans fot. Det ar lite pinsamt. Jag tror inte att det gor ont, duuh - killen ar ju coolast, men han kanske tror att vi taflirtar med honom och det skulle ju vara aningens jobbigt. Jag har aldrig riktigt forstatt det har med att taflirta. Fotter som ror fotter ar ju faktiskt inte det minsta sexigt, sarskilt inte i ett 30-gradigt varmt Spanien dar fotterna efter en dag i skolan luktar som typ 35 doda hundar i ett soprum.


2. Paraguay ligger i Den Andra Byggnaden.

Den Andra Byggnaden ar... ja, det andra byggnaden. Skolan har tva hus, ett dar de flesta har sina lektioner och dar cafeterian ligger. Sedan finns DAB (Den Andra Byggnaden). DAB ar lite otack. De andra forutom vi som har lektioner i DAB inte ar vanliga sprakstudenter, utan tva grupper av ungdomar i 15-arsaldern fran England respektive Tyskland. Dessa ungdomar ser underliga ut. De har galla skratt och (sarskilt de engelska) munnar fulla av blankande tandstallningar. Jag och Malva har raknat ut ar att dessa barn ar har for att deras foraldrar har kastat ut dem. De ar sa kallade englska problembarn, och det vet ju alla att engelska problembarn ar den varsta typen (dvs de ar 15 ar och alla tjejer har tre barn, alla killar har suttit i fangelse mist tva ganger och de ater haschbrownies till lunch). Detta gor att vi kanner oss lite obekvama, men samtidigt hyser vi ett hopp om att de ar med i en dokumentarserie och att det vilken dag som helst kommer dyka upp ett team med kameror, vilket kommer att ge oss en chans att bli kandisar.

Idag hade vi ett riktigt samtal med Regis. Vi pratade om min stundande Parisresa och mamma, jag ar annu mer orolig nu. Regis sa att nej, ingen pratar engelska i Paris och nej, ak aldrig taxi for det ar fruktansvart dyrt och ja, en gang gick han vilse i Paris och ja, Montmartre ar fullt av horor. Jag ser verkligen fram emot resan!

Att bli vuxen

For det ar val det vi haller pa med har borta? Vaxer upp. Blir vuxna. Blir sjalvstandiga. Det var tanken i alla fall. Det ar svarare an jag trodde. 19 ar, da raknas man val som vuxen? Jag behover i alla fall inte sitta vid barnborden pa slaktkalasen langre och jag far roka, snusa, dricka och sitta allra langst bak i flygplanet. Jag behover inte ga i skolan langre om jag inte vill. Det ar underligt.

For ett halvar sedan tog Malva och jag studenten och bodde hemma hos mamma och pappa, precis som vi har gjort i hela vart liv. Dagen vi tog studenten forandrade mer an man hade kunnat tro. Den 9:e Juni, dagen efter, var vi fria fran skolan och stod infor alla de val och kval man stalls infor som vuxen. Det ar otackt att vara utkastad i varlden nar man inte ar van. Ingen annan an jag sjalv kan ta de beslut som avgor min framtid och det ar alldeles otroligt skrammande. Kanske var det for stort att ta in i borjan och darfor gjorde jag och Malva den har resan tillsammans. Sa nu ar vi tva och vi litar pa att vi ska hjalpa varandra i alla lagen. Vi bestammer allt tillsammans och vi lamnar inte ofta varandras sida. Kanske ar den tilliten farlig, for vad gor vi nar vi kommer hem till Sverige igen? Da kommer vi vara tillbaka pa ruta ett igen, och vi kommer behova ta besluten ensamma for det ar ju sa det maste bli i slutandan. Man kan inte alltid vara tillsammans. Forhoppningsvis vaxer man med tiden och om ett par manader kommer jag vara stark nog att sta pa egna ben. Jag tvivlar dock, for sa fort jag forsoker har borta sa darrar benen sa mycket att jag maste satta mig ner igen.

Spanien ar som en drom, bokstavligt talat. Allt har borta ar surrealistiskt. Det ar slutet av oktober och vara skandinaviska sinnen vet att det ar host, men det ar svart att komma ihag ibland. Loven faller har ocksa men solen skiner lika starkt som den gor hemma pa en sadar perfekt julidag. Vi ar brunbranda och mitt har har fatt hundra blonda slingor. Vi tankte bada tva att nar vi kom hit sa skulle vi fa perspektiv pa livet hemma och kunna bestamma hur vi skulle leva vara liv nar vi atervande till Sverige igen, men det gar inte. Man kan inte ta beslut i drommar for nar man vaknar upp igen ser livet annorlunda ut.

Det ar dumt att tanka for mycket, jag vet det. Kanske ar det bast om vi accepterar att vi har tre manader kvar har och att vi inte kan gora sa mycket mer an att leva i nuet. Det finns mardrommar och sa finns det sadana dar konstiga surrealistiska drommar som stannar kvar hos en aven nar man har vaknat upp fran dem.

Slutligen, jag ber om ursakt for denna langa, lite halvtontiga filosofiska utlaggning men ibland behover man skriva av sig.

Det dar med fransmannen alltsa.

Regis, fransmannen i var klass, har blivit en riktigt hit. Han charmar brallorna av oss allihopa. Jag lovar, inte en enda tjej i det rummet ar likgiltig for hans narvaro. Sa fort han ler lyser hela klassrummet upp. Nar han inte ar i skolan, vilket hander ganska ofta pa grund av hans forkarlek till discon i centrala Málaga pa vardagarna, verkar vart vitmalade klassrum med rosor utanfor fonstrena lika gratt som en fangelsecell. Det maste dock erkannas, det dar med discona gor ju att man borjar tvivla lite grann pa att han verkligen ar sadar too good to be true som man tror. Men sa fort vi har borjat overtyga oss sjalva om att han kanske till och med ar ganska tontig som gillar technomusik och discon, sa kommer han in i klassrummet med ett leende och vi ar direkt tillbaka pa ruta ett och faller pladask om och om igen. Till och med Concha, var larare, ar helt foralskad. Sa fort han svarar pa en fraga pa sin charmiga spanska, med den dar franska accenten som alla avgudar, fnissar hon och blir lite rod om kinderna. Lena, som ar 47 ar och bibliotekarie fran Goteborg, tar varje chans hon far att skamta lite med Regis om hans discobesok, och nar han skrattar lutar hon sig tillbaka i stolen och ser omattligt nojd ut med sig sjalv. Och egentligen, vem kan doma henne? Han ar ju faktiskt nastintill perfekt.

Regis haller pa med en sport som jag har glomt namnet pa. I den sporten ingar: faktning, ridning, simmning och lopning. Alltsa, allvarligt talat, snubben ar ju som hamtad ur nagon medeltida roman. Han ar ju en riddare, en prins. Det skulle inte forvana mig om han en dag kom ridande till skolan pa en vit hingst, ikladd rustning.

Eftersom jag och Malva blir som fnittrande 14-ariga skolflickor i narheten av Regis har vi aldrig direkt haft en riktigt konversation med honom. Vi nojer oss med att sukta fran avstand och varje dag nar vi gar hem fran skolan ha en livlig diskussion om vilka underbara saker han sa och gjorde just den dagen. Vi har alltsa bada en crush som heter duga for den har killen och darfor blir vi genast pa defensiven nar nagon annan pratar med honom. Den nya tjejen i var klass till exempel. Stephanie heter hon och kommer fran Holland. Tillaggas ska att tjejen ar ganska rejalt arrogant, men detta hade vi val kunnat leva med om hon inte hade flortat med Regis sa fort chansen ges henne. Darfor ger vi nu Stephanie onda blickar nar hon inte tittar men ler saklart sott ner hon vander ansiktet till igen. Vi ar ju trots allt uppfostrade, snalla flickor.

Anledningen till denna langa utlaggning om den perfekte fransmannen kommer fran vart mote med honom idag. Vi gick sakta langs med strandpromenaden nar Regis kom cyklandes. Han skrek ¡Hola! och vi halsade tillbaka. Denna handelse, som ledde till att vi fnittrandes pratade om de dar tre hejen anda till internetcafét, fick mig att vilja skriva detta. Bara sa ni forstar att visst, vi ar ganska patetiska och tragiska, men allvarligt talat. Efter allt ni har hort, har vi inte en (om an en ganska liten) anledning att vara det?

Bilder

Sofia och jag utanför katedralen

Dippen...

Sofia badar i havet

Sa langt hann jag innan Sofias kamera började strejka. To be continued..

¡Adiós!

Nationalism

Av nagon anledning sa blir man otroligt nationalistisk nar man bor i ett annat land an sitt eget. Vi hoppar hogt av gladje bara vi ser fargerna blatt och gult kombinerat har borta. Nar var larare idag berattade att IKEA oppnar i Málaga om tva veckor tittade jag och Malva pa varandra och (jag skojar inte) skrek rakt ut i luften. Varfor vi blev sa lyckliga vet jag faktiskt inte riktigt. Jag menar, IKEA ar ju valdigt trevligt och sa, men jag kan arligt talat inte minnas nar jag var dar senast. Konversationen slutade med att lararen fragade oss vad vi vill kopa pa IKEA (vi var ju namligen nastan pa vag ut genom dorren for att aka dit pa stort, strunt samma att det inte har oppnat an) och vi unisont skrek "Knackebrod!". Vada knackebrod? Jag har inte atit knackebrod sedan i jul, och Malva tycker saklart inte om det.

Samma sak ar det nar nagon har namner H&M. Vi borjar genast le fran ora till ora och kan inte sluta prata om hur H&M faktiskt kommer fran var hemstad (Vasteras har forresten blivit "una ciudad cerca de Estocolm" = "En stad nara Stockholm", for ingen har nagonsin hort talas om gurkstaden). En gang var det en kille som sa att han aldrig hade hort talas om H&M. Jag och Malva utbytte forskrackta blickar och bestamde oss genast for att killen var en idiot utan hjarna. H&M (och IKEA) ar ju Sveriges stoltheter! Fy skams pa de som aldrig har hort talas om det. Nu ar det ju sa att de flesta fortfarande arligt tror att det gar isbjornar pa gatan i det kalla landet i norr, men sadant kan man ju leva med sa lange man har H&M.

Det ar faktiskt konstigt hur lite manniskor har vet om Sverige. Haromdagen i skolan pratade jag pa knacklig spanska om Holick, och Regis (snygga fransmannen) fragade om man kunde vara dar pa vintern. Jag svarade ett tveksam nej, det ar lite for kallt och for mycket sno. Regis fragade med stora ogon hur kallt det blev och jag svarade att jo, kanske - 30. Han sag inte sa forvanad ut utan fortsatte fraga mig om man kunde aka skidor pa taket av mitt hus (va liksom?). Men nar jag sedan sa att det blir runt 30 grader plus pa sommaren sag alla valdigt forvanade ut. Jag tror att de tanker att Sverige ar typ Nordpolen och att alla bor i igloos.

Har i Spanien ar vi alltsa lojligt stolta over allt som kommer fran Sverige. Sager nagon att alla svenska flickor ar blonda och snygga (nagot vi hade sett som en ren forolampning och varldens storsta fordom hemma i Sverige) rodnar vi och ler sott, trots att varken jag eller Malva har minsta uns till blont har. Det ar fanigt men sant.

Borta bra men hemma bast, som det heter. Sa lange man inte befinner sig i Sverige pa en rakall Decemberdag forstas.

Idiotjavlar.

Allvarligt talat. Det ar nagot stort fel pa spanjorer. De ar helt enkelt dumma i huvudet.

Idag var vi pa vag ut for att hitta engelska bocker (mer om det sedan) nar det plotsligt ringde pa dorren. Det har aldrig ringt pa dorren forut sa jag och Malva oppnar forsiktigt dorren. Utanfor star tva sma utmarglade barn. Med sig har de en lapp. Det tar oss ett tag att forsta vad det star men till slut lyckas vi i alla fall. I stora drag stod det "Hall kaften annars skickar vi polisen pa er."

Detta gjorde oss extremt upprorda, for snalla nagon, vi ar ju som tva tysta moss. Vi har ingen musik, vi har inga fester, allt vi gor i lagenheten ar att prata och ga pa toaletten ungefar.

Detta ledde oss in pa en intensiv diskussion om varfor spanjorer ar varldens dummaste folk. Har foljer nagra exempel:

• ALLT ar pa spanska har. Alltsa, allting. Pa en hel vagg med tidningar finns tva stycken engelska, TIME och The Economist. Inga andra. Bara en massa spanska lojliga idiottidningar. Ar de helt dumma i huvudet? Hur kan ett helt land vara sa inskrankt? Inga engelska bocker finns det heller. Jag blev sa arg att jag kopte TIME och allvarligt overvagde att kopa The Economist, innan jag kom pa att jag anda inte skulle fatta nagonting, jag hade lika garna kunnat kopa en spansk idiottidning. IDIOTER.
• Alla vet val att man sager till snallt en gang innan man hotar med att skicka polisen? Och vem skickar sina barn for att formedla sitt dumma budskap? IDIOTER.
• Ingenting ar oppet pa sondagar. Bara en enda mack, och den ligger typ tio mil bort. IDIOTER.
• Alla spanska katter ar ocksa idioter. Smala och fula. De lyssnar inte ens nar man lockar pa dem. IDIOTER.
• Spanska man beter sig som att de aldrig har sett en tjej forut. Till och med fagelhelvetena har lart sig att busvissla. IDIOTER.
• Spanjorerna tittar snett pa en om man inte ater upp allt pa en resturang. Vada, har man betalat for det far man val ata hur mycket man vill? IDIOTER.
• De tar betalt for mer an man har kopt eftersom de vet att man inte kan spanska och darfor inte kan tala sig ur knipan. IDIOTER.
• Och ar det inte ganska tontigt att ha ett uppochnedvant utropstecken och fragetecken vid utrop och fragor? IDIOTER.

Kort sagt ar vi ganska arga pa spanjorer idag. Fast det finns vissa bra saker. Det ar varmt och vi har blivit bruna till exempel. Det gor det lattare att leva.

Dromedarparken

Har har vi dromedarparken. Den ar ganska mycket storre an vad som syns pa bilden.

Jag hoppas inte att ni sitter hemma och tror att vi lider har borta. Det var bara svart i borjan, men nu kanns det riktigt bra. Eftersom skadegladjen ar den basta gladjen njuter vi av att hora hur kallt och elandigt det ar i Sverige. Dessutom har vi skrattat oavbrutet i fyra dagar nu. Vi har det bra har, sa oroa er inte!

¿Qué?

Okej, for er som kanner Malva kommer det har bli ett chockerande uttalande. Ni kommer antagligen inte tro pa det men jag kan harmed intyga att det ar 100% sanning. Jag har inte hittat pa nagonting. Ar ni beredda? Spelar ingen roll for har kommer det:

Igar at Malva chips med dipp. Hon dippade chipset och at det. Hon hade sas i sin mun. Hon spydde inte. Hon borjade inte grata. Nej, hon tyckte om det. Malva Holmberg tyckte om dipp. Efterat sa hon till och med att hon var beredd att smaka pa min avokadodipp. Jag var mallos och kan an idag inte riktigt forsta att det faktiskt hande.

Dagens

Dagens handelse:

Vi gor allt vi kan for att undvika vara rumskompisar. De ar trakiga och jobbiga. Efter stranden idag satt jag och tittade ut genom fonstret. Fran vart fonster ser man tyrrens fonster ocksa.

Sofia: Alltsa, jag skulle verkligen vilja se tyrrens utsikt, om man ser havet bra...
Malva (sturskt): Ja men da gar vi och tittar da!
Sofia (osakert): Men, ar du sakra pa att de inte ar hemma da?
Malva: Nej.

Malva tar taten och vi gar ut i korridoren. Malva knackar pa dorren tre ganger, hart, och oppnar sedan dorren. Jag hinner inte se nagot innan hon snabbt stanger dorren igen

Malva (panikartat): Shit, hon ligger darinne och sover!

Vi springer det snabbaste vi kan in pa vart rum.

Malva ar fortfarande lite omtumlad av upplevelsen. Tank om hon hade sett oss. Det hade ju varit fruktansvart. Antagligen var undergang. Vi hade aldrig kunnat visa oss igen. Nej, vi hade nog fatt stanna inne pa vart rum hela vistelsen har, eller rent av aka hem. Nara ogat alltsa.

Suckers.

Mohahaha. Hoppas det ar kul i minusgradiga Sverige.

Livet i Spanien

Vara dagar:

• Vi vaknar och gnaller over att vi ska ga till skolan. Malva tar sig ur sangen forst och smyger tassande till toaletten for att undvika tyrren och horan (vara rumskompisar, och det ar verkligen hemskt att Ginger har fatt smeknamnet horan men det blev bara sa..). Jag lyckas efter en kvart ta mig upp. Vi ater ingen frukost och skyndar ivag till skolan (det tar bara fem minuter att ga.)
• Vi har var forsta lektion: grammatik. Jag och Malva ar bast av alla och har gjort klart alla ovningar innan de andra har kommit till fras tva. Lararen pratar bara spanska, och stackars svenska Lena forstar ingenting sa lararen vadjar till oss att oversatta. Det ringer ut for forsta rasten.
• Vi gar ensamma (vi har inga kompisar an for alla ar gamla, fula tyrrar eller idiotiska fjortissvenskar) och satter oss vid muren utanfor skolan. Dar snackar vi skit om klasskompisarna och vaxlar ibland nagra ord med Lena som varje rast tar sig en mycket langsam promenad upp for gatan och tillbaka. Vi undviker ocksa Nicholas, en kille fran Schweiz som vi traffade pa baren i mandags och som Malva forhorde (jag lovar, antalet fragor hon fragade killen overstiger antalet fragor hon stallt nagonsin i sitt liv.)
• Nasta lektion ar ocksa grammatik och det ar samma visa om igen. Vi ar fortfarande samma person i lararens ogon. Det ringer ut for en halvtimmeslang rast.
• Vi gar till SuperSol eller Supermercado och koper brod. Efter forsta dagen, da vi kopte en osaltad baguette har vi lart oss att alltid titta efter ordet sal (salt for er som inte forstar spanska sa bra) pa ingridienserna. Vi ater baguetten och dricker vatten (fangelsemat ar ju alldeles underbart), sedan gar vi tillbaka till skolan.
• Vi har tva lektioner till, dessa lektioner pratar vi mest. Det ar ganska roligt.
• Vi slutar halv tva och gar forbi Supermercado for att kopa lite lunch till stranden.
• Eftermiddagen spenderas pa stranden. Idag kopte vi sololja (pa flaskan star det att man inte bor anvanda den forran efter typ en manad i solen men det struntade vi i, vi hade solskydd igar sa nu kanner vi oss ratt sakra pa att vi inte kommer fa cancer.)
• Efter stranden funderar vi pa vad vi ska ata. Maten ar det svaraste har, vi har bara en gasolspis och vi har inte vagat laga mat pa den an sa an sa lange har vi bara atit ute eller kopt en Pringlesburk till middag.
• Kvallarna ar olika. Vi funderar fortfarande pa vad man ska gora for att inte do av tristess. Ikvall tankte vi ga till en strandresturang och hanga. Annars kanske vi koper en kortlek.

Det ar ett ratt okej liv har borta maste jag saga. Skumt att ligga och plaska i 25-gradigt vatten i oktober men jag ska inte klaga.

Dagens konstaterande: Alla spanska man i 50-60-aldern ser ut som Danny DeVito.

Nagra fler konstateranden:

• Spanjorer ar idioter. Man far vanta 10 minuter vid overgangsstallena. Fruktansvart frustrerand.
• Alla spanska sma pojkar ar tjocka.
• Alla spanska sma flickor ar sota.
• Spanjorer ar ocksa idiotiska vad det galler frukt. Det ar sjukt svart att kopa en enda frukt, man maste ga till en kvinna sa far hon vaga den och satta pa en prislapp innan man far ta den till kassan. Det tar lang tid att forsta och det ar jobbigt. Darfor koper vi nastan bara frukt i typ 40-pack.
• Det finns inte sa manga gurkor i Spanien.

Ps. Mamma, haromdagen sag jag en kattunge som sag precis ut som Lennon nar han var liten! Pytteliten, gra och alldeles jattelurvig.

Kram fran Sofia och Malva.

Den mystiska tomten

Under var balkong, pa gatan mittemot finns en stor tomt. Den har tomten ar tom sanar pa typ 100 trad och en valdig massa duvor. Den ar kanske runt 250 kvm och ar omgardad av en vit mur. Vi har ingen aning om vad detta ar for nagot men vi har nagra teorier:

1. Forr i tiden var Málaga fullt av gamla sultaner och deras palats (OBS! Detta ar ocksa en teori). Tradgarden mitt emot oss ar saledes en del av nagon gammal sultans tradgard. Sultanen, som blev mordad av en av sina 55 fruar eftersom hon var svartsjuk pa de andra fruarna (hon var fulast), uttalade i dodsogonblicket en forbannalse som gor att alla som satter sin fot pa tradgarden dor en hemsk dod. Darav ar tradgarden sa vildvuxen.

2. Det ar en valdig massa ombyggnationer i den har staden. Darfor har snubbarna i stadshuset beslutat att en liten del av staden fortfarande ska fa vara en djungel. Sa om man nagon gang kanner sig lite trott pa alla husen och bara vill komma ut i vildmarken sa kan man helt enkelt ta bussen till Calle Marcos Zapato (var gata) och njuta av lugnet i djungeln ett tag.

3. Det ar en fagelpark. Tyvarr finns det inte sa manga olika fagelsorter, vi har bara sett duvor an sa lange men fagelparksstyrelsen haller nog pa att fixa fram fler fagelsorter (och kanske ett nat sa de inte kan flyga ut.)

4. En blivande dromedardjurpark. Vi har namligen skal att misstanka att det har funnits en sadan nara vart hus forut (det finns ett stort omrade med en mur dar en malad dromedar ar o:et i ordet DromePark). Detta tycker vi skulle vara ett synnerligen roligt altenativ. Jag menar, vem har inte nagon gang dromt om att bo precis bredvid en dromedarpark?

Funderingar

Jag undrar varfor Birgit, den ensamma tysken, laspar sa mycket? Fragan ar om det ar ett talfel eller om hon har hort att man i Spanien laspar nar man pratar och darfor lagt sig till med den vanan. Jag kan tanka mig att hon har suttit hemma i Dortmund med massa spanskabocker och last hogt, och laspat, och laspat, och sedan laspat lite mer. Eller sa har hon bara ett talfel, och da ar det ju synd om henne.

Ps. Gissar pa att familjen Emanuelson skrattar gott hemma, min laspning har ju alltid varit en kalla till konstant mobbing.

So far

Efter en svettig taxiresa kom vi igar fram till Tortuga Bar dar vi skulle hamta nycklarna till lagenheten. Vi fick nyckeln och de i baren talade om for oss att det inte var sarskilt langt att ga. Alltsa satte vi igang med var promenad. Inte sarskilt langt? Bullshit, for tva extremt otranade personer som under de senaste manaderna har fatt skjuts overallt och levt pa Mcdonald's ar alla distanser langa. Sarskilt om man har en 22 kg tung vaska att slapa pa. Till slut, efter ca 654 pauser lyckades vi hitta till vart lagenhetshus. Pa vara papper stod det att vi skulle bo i lagenhet M, alltsa slapade vi dit vara vaskor och satte nyckeln i laset. Den funkade inte. Vi stod dar och vred ett tag tills vi horde en spansk rost inifran. Vi sneglade pa varandra och borjade undra om vi kanske hade kommit fel. Till slut oppnades dorren och en livradd spansk tant tittade ut. Vi kunde konstatera att vi definitivt hade gatt fel. Det visade sig att vi skulle bo i lagenhet N.

Rumskompis 1: Daniela, en tysk, smafet 26-aring som ska flytta till Spanien for att bo med sin pojkvan. Hon kan inte ett ord spanska sa hon och hennes spanjor till pojkvan forstar inte varandra overhuvudtaget. Det ar sakert ett alldeles underbart forhallande (och de har definitivt traffats pa internet)

Rumskompis 2: Ginger, en hollandsk liten tjej som pratar hela tiden. Hon har fixat ett visitkort i Thailand som vi alla saklart har fatt. Visitkortet har en bild pa henne dar hon har pa sig nagon slags vit palsboa och inget annat. Otroligt stilfullt. Egentligen heter Ginger inte Ginger utan Cheyenne Virginia. Hon kommer fran Holland men verkar inte knarka.


Idag borjade skolan. Malva och jag ar redan en person. Nar vi far fragor ar det till Malva och Sofia, inte till Malva eller Sofia. I var klass gar en 40-arig tysk som jag fick nojet att intevjua. Hon laspar och har ingen familj. Hon ar lite tragisk. Det finns en till svensk i var klass. Hon heter Lena och ar 47 ar. Mamma, hon ser precis ut som Lena Gustafsson!
Klasskompis 3: Fransk tjej med konstig haka.
Klasskompis 4: Fransk (snygg!) kille som heter Regis.
Klasskompis 5: Ful tysk.

Alla andra svenskar ser ut som 15 ar och verkar jobbiga. Vi har konstaterat att vi inte gillar svenskar i Spanien.


Dagens citat (av Malva): "Jag hatar mina lar mer an barnarbete."

Vi skriver snart igen. Ha det bra i kalla Sverige, har ar det 30 grader och sol. Vi har tyvarr inte hunnit bli bruna an sa an sa lange ser vi ut som britter.

Kram fran Sofia och Malva

Lite bilder

Utsikt fran rummet

Stranden


Malva i vart rum

Fran balkongen

Vi har varldens i sarklass fulaste vardagsrum

Dagens lunchstalle

Det ar varmt har

Konversationer

Gardagens konversationer:

Vi befinner oss i en kiosk och Sofia ska kopa vatten.

Kassorska: ¡Hola!
Sofia: ¡Hola!
Kassorska: ¿Algo más?
Sofia: ¡Hola!
Kassorska: 1 Euro.
Sofia: ¡Hola!
Kassorska ser oforstaende ut.


Vi letar efter en supermercado (viktigt att anvanda alla spanska ord vi kan sa fort vi far mojlighet) och hittar en oppen efter ca en mil. Pa vagen tillbaka ser vi nagra killar som ser misstankt svenska ut. Samtidigt ater vi pa nyinkopta nektariner och forsoker utvardera smaken.

Svenska killar (viskar): Pratar de svenska?
Sofia (skriker): Alltsa, de ar ju mycket sotare har an i Sverige!

Okej, vi provar spanska: ¡Hola!

Vi befinner oss i Málaga (otroligt coolt att komma ihag accenten). Det var inte sa roligt att flyga. Pa nagot underligt vänster lyckas man alltid inbilla sig att det är roligt med flygresor, men när man väl sitter där inklämd i ett horn sa är det faktiskt ganska trist. Allvarligt, vad gar flygresor ut pa egentligen? Ingenting. Man bara sitter där och väntar. Det är trakigt och jobbigt och svettigt och inte alls särskilt kul.

Ingen av oss tycker särskilt mycket om barn. Barn är ocksa jobbiga. Allvarligt talat, vad gar barn ut pa egentligen? Ingenting. De är bara dryga och trakiga och inte alls särskilt kul. Ungefär halvägs till Málaga sträcktes en liten hand ut mellan sätet framfor oss. Den lilla handen holl hart i en teckning. Med hogtidlig min gav handens ägare (en liten flicka) teckningen till mig. Alltsa, jag forstar inte. Vad ar grejen med teckningar? Jag menar, vem som helst kan val rita nagra streck pa ett papper? Varfor tycker barn att det har med att ge teckningar i present ar en sa otroligt fin gest? Alltsa tittade jag pa min present med skeptisk min. Hojde lite pa ogonbrynet och sneglade pa Malva. Efter att tag forstod jag att flickan forvantade sig nagon typ av reaktion fran mig (antagligen ett utrop av renaste lycka) och jag gjorde mitt basta for att vrida munnen till ett omt och tacksamt leende. Det gick nog inte sa bra men flickan uppskattade det tydligen och fortsatte rita. Nasta teckning var till Malva (ett otroligt vackert verk: med gul penna hade flickan skrivit LINA over hela pappret). Eftersom Malva fortfarande ar en dryg liten skitunge sa kunde hon identifiera sig nagot med den andra dryga lilla skitungen, och hennes omma och tacksamma leende var nog nagot mer akta. Sjalv vidhaller jag att barn ar dryga. Vax upp och sluta irritera folk. Jag kommer bli varldens basta mamma nagon dag!

Malva har fel pa sina oron (hon har ganska mycket fel) och efter flygresan hade hennes hogra ora lyckats bli annu mer fucked up. Hon ar i princip dov. Eftersom hon alltsa inte fattar ett ord av vad nagon sager (pga av dovheten och det faktum att hon fick IG pa spanska nationella) har jag lamnats att skota all konversation. Det ar inte sa roligt. Sa har har mina konversationer idag latit pa ett ungefar:

Spanjor (som pratar i 180): ¡Hola! (det enda ord jag lyckas uppfatta). ¿JHsaldslajasd a sdiab sdiaakd oasdba?
Jag: .... (tittar med oforstaende min)
Spanjor: ¿Halksdjka ajsndsk hskadjkas ajksdhakl ejs?
Jag: Eh... ¡Gracias!

Typ.

Hotellet ar sjukt. Sjukt och snyggt. Var toalettdorr ar av glas. Varfor? Jag forstar verkligen inte. Det ar seriost det dummaste nagonsin. Jag tror att rummen ar byggda for sexlekar av nagot slag.

Nar vi kom hit var vi deppade. Seriost deppade. Sarskilt Malva. Jag skojar inte, hon grat oavbrutet i en timme. Sjalv satt jag i sangen och tittade pa Simpsons pa spanska. Jag grat inte. Bara nastan en gang.

Det ar varmt har och Málaga ar otroligt fint. Stadat, med stora gator och massor av trad. Man kan ocksa se hogravida kvinnor i stringbikini har. Sant ar ju valdigt roligt faktiskt.

For tillfallet sitter vi och skriver pa laptops som goms under luckor i ett bord. Valdigt modernt och stylish. Mitt emot oss sitter en spansk kille. Konversation med spansk kille:

Spansk kille: Messenger?
Malva: Va?
Jag: Eh.. messenger
Spansk kille: ¿hadklada askajsjs sjejr dajhsakje adjkal?
Malva: Va?
Jag: Eh.. no hablo español (javligt smart att saga att man inte snackar spanska pa spanska)
Malva: Va?
Spansk kille: Ksjkkjla exhs sksajka caocaujhc
Malva: Va?
Jag: Eh..
Spansk kille ger upp.

Det kommer nog ga bra det har.

Vi saknar er darhemma redan.

Kram fran Sofia (som skriver) och Malva.