Update

Har borta hander det saker. I mandags fick vi byta klassrum fran Cádiz till Paraguay. Vi har inte den blekaste aning om vad det betyder men det kanns ju i alla fall valdigt meningsfullt att fa vara i ett klassrum vars namn man kanner till. Kanske ar det vi som ar dumma men ingen av oss vet vad Cadiz ar for nagot. Land? Stad? By? Berg? Matratt? Vi gissar att det har nagot med spanska att gora. Paraguay kanns i vilket fall som helst riktigt bra. Inte for stort, inte for litet, fint namn. Jag kanner att vi kommer gora stora framsteg i Paraguay.



Det finns dock tva stora minus med Paraguay.

1. Vi ar 7 personer i klassen och alla sitter runt samma bord. Jag och Malva sitter mitt emot Regis som sitter sjalv pa ena sidan, och vi rakar med jamna mellanrum sparka till hans fot. Det ar lite pinsamt. Jag tror inte att det gor ont, duuh - killen ar ju coolast, men han kanske tror att vi taflirtar med honom och det skulle ju vara aningens jobbigt. Jag har aldrig riktigt forstatt det har med att taflirta. Fotter som ror fotter ar ju faktiskt inte det minsta sexigt, sarskilt inte i ett 30-gradigt varmt Spanien dar fotterna efter en dag i skolan luktar som typ 35 doda hundar i ett soprum.


2. Paraguay ligger i Den Andra Byggnaden.

Den Andra Byggnaden ar... ja, det andra byggnaden. Skolan har tva hus, ett dar de flesta har sina lektioner och dar cafeterian ligger. Sedan finns DAB (Den Andra Byggnaden). DAB ar lite otack. De andra forutom vi som har lektioner i DAB inte ar vanliga sprakstudenter, utan tva grupper av ungdomar i 15-arsaldern fran England respektive Tyskland. Dessa ungdomar ser underliga ut. De har galla skratt och (sarskilt de engelska) munnar fulla av blankande tandstallningar. Jag och Malva har raknat ut ar att dessa barn ar har for att deras foraldrar har kastat ut dem. De ar sa kallade englska problembarn, och det vet ju alla att engelska problembarn ar den varsta typen (dvs de ar 15 ar och alla tjejer har tre barn, alla killar har suttit i fangelse mist tva ganger och de ater haschbrownies till lunch). Detta gor att vi kanner oss lite obekvama, men samtidigt hyser vi ett hopp om att de ar med i en dokumentarserie och att det vilken dag som helst kommer dyka upp ett team med kameror, vilket kommer att ge oss en chans att bli kandisar.

Idag hade vi ett riktigt samtal med Regis. Vi pratade om min stundande Parisresa och mamma, jag ar annu mer orolig nu. Regis sa att nej, ingen pratar engelska i Paris och nej, ak aldrig taxi for det ar fruktansvart dyrt och ja, en gang gick han vilse i Paris och ja, Montmartre ar fullt av horor. Jag ser verkligen fram emot resan!

Att bli vuxen

For det ar val det vi haller pa med har borta? Vaxer upp. Blir vuxna. Blir sjalvstandiga. Det var tanken i alla fall. Det ar svarare an jag trodde. 19 ar, da raknas man val som vuxen? Jag behover i alla fall inte sitta vid barnborden pa slaktkalasen langre och jag far roka, snusa, dricka och sitta allra langst bak i flygplanet. Jag behover inte ga i skolan langre om jag inte vill. Det ar underligt.

For ett halvar sedan tog Malva och jag studenten och bodde hemma hos mamma och pappa, precis som vi har gjort i hela vart liv. Dagen vi tog studenten forandrade mer an man hade kunnat tro. Den 9:e Juni, dagen efter, var vi fria fran skolan och stod infor alla de val och kval man stalls infor som vuxen. Det ar otackt att vara utkastad i varlden nar man inte ar van. Ingen annan an jag sjalv kan ta de beslut som avgor min framtid och det ar alldeles otroligt skrammande. Kanske var det for stort att ta in i borjan och darfor gjorde jag och Malva den har resan tillsammans. Sa nu ar vi tva och vi litar pa att vi ska hjalpa varandra i alla lagen. Vi bestammer allt tillsammans och vi lamnar inte ofta varandras sida. Kanske ar den tilliten farlig, for vad gor vi nar vi kommer hem till Sverige igen? Da kommer vi vara tillbaka pa ruta ett igen, och vi kommer behova ta besluten ensamma for det ar ju sa det maste bli i slutandan. Man kan inte alltid vara tillsammans. Forhoppningsvis vaxer man med tiden och om ett par manader kommer jag vara stark nog att sta pa egna ben. Jag tvivlar dock, for sa fort jag forsoker har borta sa darrar benen sa mycket att jag maste satta mig ner igen.

Spanien ar som en drom, bokstavligt talat. Allt har borta ar surrealistiskt. Det ar slutet av oktober och vara skandinaviska sinnen vet att det ar host, men det ar svart att komma ihag ibland. Loven faller har ocksa men solen skiner lika starkt som den gor hemma pa en sadar perfekt julidag. Vi ar brunbranda och mitt har har fatt hundra blonda slingor. Vi tankte bada tva att nar vi kom hit sa skulle vi fa perspektiv pa livet hemma och kunna bestamma hur vi skulle leva vara liv nar vi atervande till Sverige igen, men det gar inte. Man kan inte ta beslut i drommar for nar man vaknar upp igen ser livet annorlunda ut.

Det ar dumt att tanka for mycket, jag vet det. Kanske ar det bast om vi accepterar att vi har tre manader kvar har och att vi inte kan gora sa mycket mer an att leva i nuet. Det finns mardrommar och sa finns det sadana dar konstiga surrealistiska drommar som stannar kvar hos en aven nar man har vaknat upp fran dem.

Slutligen, jag ber om ursakt for denna langa, lite halvtontiga filosofiska utlaggning men ibland behover man skriva av sig.

Det dar med fransmannen alltsa.

Regis, fransmannen i var klass, har blivit en riktigt hit. Han charmar brallorna av oss allihopa. Jag lovar, inte en enda tjej i det rummet ar likgiltig for hans narvaro. Sa fort han ler lyser hela klassrummet upp. Nar han inte ar i skolan, vilket hander ganska ofta pa grund av hans forkarlek till discon i centrala Málaga pa vardagarna, verkar vart vitmalade klassrum med rosor utanfor fonstrena lika gratt som en fangelsecell. Det maste dock erkannas, det dar med discona gor ju att man borjar tvivla lite grann pa att han verkligen ar sadar too good to be true som man tror. Men sa fort vi har borjat overtyga oss sjalva om att han kanske till och med ar ganska tontig som gillar technomusik och discon, sa kommer han in i klassrummet med ett leende och vi ar direkt tillbaka pa ruta ett och faller pladask om och om igen. Till och med Concha, var larare, ar helt foralskad. Sa fort han svarar pa en fraga pa sin charmiga spanska, med den dar franska accenten som alla avgudar, fnissar hon och blir lite rod om kinderna. Lena, som ar 47 ar och bibliotekarie fran Goteborg, tar varje chans hon far att skamta lite med Regis om hans discobesok, och nar han skrattar lutar hon sig tillbaka i stolen och ser omattligt nojd ut med sig sjalv. Och egentligen, vem kan doma henne? Han ar ju faktiskt nastintill perfekt.

Regis haller pa med en sport som jag har glomt namnet pa. I den sporten ingar: faktning, ridning, simmning och lopning. Alltsa, allvarligt talat, snubben ar ju som hamtad ur nagon medeltida roman. Han ar ju en riddare, en prins. Det skulle inte forvana mig om han en dag kom ridande till skolan pa en vit hingst, ikladd rustning.

Eftersom jag och Malva blir som fnittrande 14-ariga skolflickor i narheten av Regis har vi aldrig direkt haft en riktigt konversation med honom. Vi nojer oss med att sukta fran avstand och varje dag nar vi gar hem fran skolan ha en livlig diskussion om vilka underbara saker han sa och gjorde just den dagen. Vi har alltsa bada en crush som heter duga for den har killen och darfor blir vi genast pa defensiven nar nagon annan pratar med honom. Den nya tjejen i var klass till exempel. Stephanie heter hon och kommer fran Holland. Tillaggas ska att tjejen ar ganska rejalt arrogant, men detta hade vi val kunnat leva med om hon inte hade flortat med Regis sa fort chansen ges henne. Darfor ger vi nu Stephanie onda blickar nar hon inte tittar men ler saklart sott ner hon vander ansiktet till igen. Vi ar ju trots allt uppfostrade, snalla flickor.

Anledningen till denna langa utlaggning om den perfekte fransmannen kommer fran vart mote med honom idag. Vi gick sakta langs med strandpromenaden nar Regis kom cyklandes. Han skrek ¡Hola! och vi halsade tillbaka. Denna handelse, som ledde till att vi fnittrandes pratade om de dar tre hejen anda till internetcafét, fick mig att vilja skriva detta. Bara sa ni forstar att visst, vi ar ganska patetiska och tragiska, men allvarligt talat. Efter allt ni har hort, har vi inte en (om an en ganska liten) anledning att vara det?

Bilder

Sofia och jag utanför katedralen

Dippen...

Sofia badar i havet

Sa langt hann jag innan Sofias kamera började strejka. To be continued..

¡Adiós!

Nationalism

Av nagon anledning sa blir man otroligt nationalistisk nar man bor i ett annat land an sitt eget. Vi hoppar hogt av gladje bara vi ser fargerna blatt och gult kombinerat har borta. Nar var larare idag berattade att IKEA oppnar i Málaga om tva veckor tittade jag och Malva pa varandra och (jag skojar inte) skrek rakt ut i luften. Varfor vi blev sa lyckliga vet jag faktiskt inte riktigt. Jag menar, IKEA ar ju valdigt trevligt och sa, men jag kan arligt talat inte minnas nar jag var dar senast. Konversationen slutade med att lararen fragade oss vad vi vill kopa pa IKEA (vi var ju namligen nastan pa vag ut genom dorren for att aka dit pa stort, strunt samma att det inte har oppnat an) och vi unisont skrek "Knackebrod!". Vada knackebrod? Jag har inte atit knackebrod sedan i jul, och Malva tycker saklart inte om det.

Samma sak ar det nar nagon har namner H&M. Vi borjar genast le fran ora till ora och kan inte sluta prata om hur H&M faktiskt kommer fran var hemstad (Vasteras har forresten blivit "una ciudad cerca de Estocolm" = "En stad nara Stockholm", for ingen har nagonsin hort talas om gurkstaden). En gang var det en kille som sa att han aldrig hade hort talas om H&M. Jag och Malva utbytte forskrackta blickar och bestamde oss genast for att killen var en idiot utan hjarna. H&M (och IKEA) ar ju Sveriges stoltheter! Fy skams pa de som aldrig har hort talas om det. Nu ar det ju sa att de flesta fortfarande arligt tror att det gar isbjornar pa gatan i det kalla landet i norr, men sadant kan man ju leva med sa lange man har H&M.

Det ar faktiskt konstigt hur lite manniskor har vet om Sverige. Haromdagen i skolan pratade jag pa knacklig spanska om Holick, och Regis (snygga fransmannen) fragade om man kunde vara dar pa vintern. Jag svarade ett tveksam nej, det ar lite for kallt och for mycket sno. Regis fragade med stora ogon hur kallt det blev och jag svarade att jo, kanske - 30. Han sag inte sa forvanad ut utan fortsatte fraga mig om man kunde aka skidor pa taket av mitt hus (va liksom?). Men nar jag sedan sa att det blir runt 30 grader plus pa sommaren sag alla valdigt forvanade ut. Jag tror att de tanker att Sverige ar typ Nordpolen och att alla bor i igloos.

Har i Spanien ar vi alltsa lojligt stolta over allt som kommer fran Sverige. Sager nagon att alla svenska flickor ar blonda och snygga (nagot vi hade sett som en ren forolampning och varldens storsta fordom hemma i Sverige) rodnar vi och ler sott, trots att varken jag eller Malva har minsta uns till blont har. Det ar fanigt men sant.

Borta bra men hemma bast, som det heter. Sa lange man inte befinner sig i Sverige pa en rakall Decemberdag forstas.

Idiotjavlar.

Allvarligt talat. Det ar nagot stort fel pa spanjorer. De ar helt enkelt dumma i huvudet.

Idag var vi pa vag ut for att hitta engelska bocker (mer om det sedan) nar det plotsligt ringde pa dorren. Det har aldrig ringt pa dorren forut sa jag och Malva oppnar forsiktigt dorren. Utanfor star tva sma utmarglade barn. Med sig har de en lapp. Det tar oss ett tag att forsta vad det star men till slut lyckas vi i alla fall. I stora drag stod det "Hall kaften annars skickar vi polisen pa er."

Detta gjorde oss extremt upprorda, for snalla nagon, vi ar ju som tva tysta moss. Vi har ingen musik, vi har inga fester, allt vi gor i lagenheten ar att prata och ga pa toaletten ungefar.

Detta ledde oss in pa en intensiv diskussion om varfor spanjorer ar varldens dummaste folk. Har foljer nagra exempel:

• ALLT ar pa spanska har. Alltsa, allting. Pa en hel vagg med tidningar finns tva stycken engelska, TIME och The Economist. Inga andra. Bara en massa spanska lojliga idiottidningar. Ar de helt dumma i huvudet? Hur kan ett helt land vara sa inskrankt? Inga engelska bocker finns det heller. Jag blev sa arg att jag kopte TIME och allvarligt overvagde att kopa The Economist, innan jag kom pa att jag anda inte skulle fatta nagonting, jag hade lika garna kunnat kopa en spansk idiottidning. IDIOTER.
• Alla vet val att man sager till snallt en gang innan man hotar med att skicka polisen? Och vem skickar sina barn for att formedla sitt dumma budskap? IDIOTER.
• Ingenting ar oppet pa sondagar. Bara en enda mack, och den ligger typ tio mil bort. IDIOTER.
• Alla spanska katter ar ocksa idioter. Smala och fula. De lyssnar inte ens nar man lockar pa dem. IDIOTER.
• Spanska man beter sig som att de aldrig har sett en tjej forut. Till och med fagelhelvetena har lart sig att busvissla. IDIOTER.
• Spanjorerna tittar snett pa en om man inte ater upp allt pa en resturang. Vada, har man betalat for det far man val ata hur mycket man vill? IDIOTER.
• De tar betalt for mer an man har kopt eftersom de vet att man inte kan spanska och darfor inte kan tala sig ur knipan. IDIOTER.
• Och ar det inte ganska tontigt att ha ett uppochnedvant utropstecken och fragetecken vid utrop och fragor? IDIOTER.

Kort sagt ar vi ganska arga pa spanjorer idag. Fast det finns vissa bra saker. Det ar varmt och vi har blivit bruna till exempel. Det gor det lattare att leva.

Dromedarparken

Har har vi dromedarparken. Den ar ganska mycket storre an vad som syns pa bilden.

Jag hoppas inte att ni sitter hemma och tror att vi lider har borta. Det var bara svart i borjan, men nu kanns det riktigt bra. Eftersom skadegladjen ar den basta gladjen njuter vi av att hora hur kallt och elandigt det ar i Sverige. Dessutom har vi skrattat oavbrutet i fyra dagar nu. Vi har det bra har, sa oroa er inte!